- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
38

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

KRIGET I FINLAND 1788.

Siegeroth berättade mig, att han försäkrat konungen, att
de för honom komne rykten, det jag och generalen varit ovänner
och att jag lagt hinder för Kongl. M:ts tjenst, vore allt ganska
ogrundadt, hvilken upplysning han sade sig vara konungen
skyldig. Konungen hade nekat sig hört sådant, dock har baron
Gust. Armfelt sjelf berättat mig, att han hört konungen tala
derom. — Jag talte äfven i dag vid öfversten baron
Klingsporre, som vid Fredrikshamns angripande och då han fick
posteringen vid Mendolax samt efter återkomsten från
Fredrikshamn till Svensksund, var så ganska missnöjd med hela vår
ställning, sade mig så mycken grannlåt, för det jag vågat föra
sanningens, språk för tronen och uppmuntrade mig på allt sätt
att dermed fortfara, samt då jag bad honom göra det sjelf, så
högt yttrade dess föresats vara att säga monarken de starkaste
sanningar och att en skyndsam riksdag vore enda medlet att
hjelpa oss och riket ur den labyrint, hvaruti vi nu råkat. Denne
samme baron Mauritz Klingsporre, som under tiden blifvit satt
à la tëte för kommissariatet, talte nu ur en hel annan ton om
riksdags onyttighet, om vår enda skyldighet att lyda, men ej
undersöka monarkens göromål. Om han fört samma
tungomål för några dagar sedan, då han för sin trupp skulle gå
fienden till mötes, vore härvid ingen anmärkning att göra, men
nu kunde det gifva anledning till hvarjehanda.

Mycket taltes i dag om svenske regementernes föresatser
och sammansättningar att icke gå öfver gränsen; man frågade
äfven min tanka härom, och jag styrkte alla att lyda hvad
ordres som gifs till undvikande att fä skuld för allt det onda,
som redan är beredt och nödvändigt måste inträffa.

Allt tycks emellertid vara i största villervalla. Konungen
är bortrest, hertig Fredrik reser, hertig Carl sägs få befälet till
sjös och lands, men icke är det ännu kungjordt, man vet ej
hvem man skall lyda. Misstroende synes sprida sig ut för
hvarannan, tankesätten allt mer och mer skingras, fältet öppnas för
lycksökare att klifva upp på den, som är i vägen för deras
egennyttiga afsikter. Bristerne fortfara, penningar felas, kläder
felas för hela arméen, proviant fas kanske i dag för en dag,
i morgon får man vänta o. s. v. Åtskilligt taltes äfven om
kejsarinnans propositioner, att hon ville göra fred med
ständerna men ej med kungen etc. etc., som ej lönar mödan till
minnes föra, ty jag fick ingen tillförlitlig kunskap derom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free