Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom de högtsittande grenarna och insvepte de stora
furornas stammar i ett mjukt och varmt skimmer. Det
såg ut som om detta dämpade ljus utstrålade från
stammarna själva, så starkt mättat var det med deras
färg. Flickan såg det och såg det inte, pä samma sätt
som hon både hörde och inte hörde bäckens kluckande
djupt nere på kanjonens botten.
Hon såg ned på mannen. — Nåå? sade hon med
samma bestämdhet, som vittnar om en viss tro på att
motparten skall ge efter.
Hon satt med ryggen mot en kullvräkt trädstam;
han låg tätt intill henne, på sidan, med ena armbågen
mot marken och handen under kinden.
— Kära, kära Lute, mumlade han.
Hon ryckte till vid ljudet av hans röst — inte därför
att hon kände sig obehagligt berörd av den utan därför
att hon kämpade emot den förtrollning, som dess
smekande och milda klang utövade på henne. Hon
hade så småningom kommit underfund med mannens
lockmedel och vilka rika löften om lugn och frid det
låg i hans smekande tonfall, i den blotta beröringen
av hans hand eller hans andedräkt mot hennes hals
och kind. Mannen kunde inte uttrycka sig varken
genom ord, blickar eller beröring utan att på ett
förstulet och hemlighetsfullt sätt smyga in något särskilt
i uttrycket, liksom en känsla av en smekande hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
