Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyårsafton 1951. Jag hade inte ändrat mig 1954. Det var ju du
som sagt vi skulle vänta.
- Det var inte så att jag inte ville göra dig med barn. Det ville
jag. Jag var dum nog att vänta bara. Vänta på bättre tider. Det
var därför det gick illa.
- Men ettan på Skånegatan var mycket kall, sade Maj. Var
skulle vi bo när barnet fötts vid jultid? Jag tyckte Skånegatan
20 var slum. Skulle jag och barnet vara i köket? Skulle du? Vad
hade det blivit av vårt förhållande? Du var lågavlönad
kontorist, tjänade sjuhundra i månaden pius det lilla du kunde sälja.
Jag skulle inte tjäna någonting. Jag som aldrig tidigare gnatat
om pengar och aldrig ifrågasatt ditt sätt att leva skulle kämpa
som en tigrinna för barnet. Fattigdomen och kylan och
eländet skulle fått oss att nöta sönder allt det fina som var vårt. Vi
skulle klöst varandra om pengar. Växlat ned vårt förhållande i
gnat. Det hade sedan inte funnits någonting ens att minnas.
Vårt liv hade blivit precis som alla de andras vi sett omkring
oss! Misär i slum.
- Visst var det fattigt då för oss och det praktiska var djävligt
och det hade varit svårt att ha barn på Skånegatan men om jag
nu än en gång stod framför dig då för fyrtio år sedan skulle jag
trots allt säga att jag vill göra dig med barn. Ty jag vill inte att
vi skall nå fram till sommaren 1954 igen och hösten!
- Ja, gör det, säger Maj nu i telefon från 1994. Gör mig med
barn. Det skulle jag - just för allt det jag nu efteråt vet - säga
om jag i detta nu kastades tillbaka fyrtio år och stod där i
tamburen och du höll händerna på mina höfter. Jag vill det. Ingen
vet vad som kunde ha hänt med vår ekonomi; ett under
kanske.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
