Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF
uppbragt.
Hvad jag erfar
i detta ögonblick, du lumpna inask,
går öfver ditt förstånd, om än ett lif
af tusen år dig skänktes!
VAGVISAEEN.
Herr mylord!
Blif inte ond; jag menar ju ej illa.
För sig sjelf.
En engelsk kannibal, — det såg jag strax, —
en hetsig gynnare, — förnäm och rik!
Jag får väl lof att torka in hans grofhct.
De gå till grafchoren bortom högaltaret.
VÄGVISAREN.
De fanor, som ni ser, de segertecken
af alla slag, på murarne omkring,
—-de äro minnen mest af Astolfsätten,
hvars vårdar nu med dessa chor begynna,.
Det gamla, nu af ålder sönderslitna,
i luftdrag liägtande baneret der,
har flyttats hit för symmetriens skull;
det hängde förr ett stycke längre fram.
Det var kung Adelands . . .
ASTOLF
utom sig.
Min fars? — U Gud! —
Ack ja! Jag känner det igen, ännu;
den krönta gripen, som mot solen flyger!
Ha! Urblekt är ditt gull, din klo är stympad, —
din vålnad lefver dock på duken qvar!
Hur kär du var mig förr!
Han springer upp på en grafvård och kysser det gamla baneret.
VÄGVISAREN
ytterst förvånad.
Mylord! Förlåt mig, —
inen drömma, eller vaka vi härinne?
Med all respekt för er herr far, jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
