Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stol, förklädet och kragen på en anlian. Kring
halsen hade hon, på en grof tråd, bundit fast ett
hjertformigt smycke, ett annat satt i det hvita
lif-stycket. På hufvudet bar hon två illa medfarna röda
plymer, ur sminkburken hade hon gifvit sina kinder
högre färg och med ett kol ur kakelugnen svärtat de
redan förut mörka ögonbrynen.
Hon var dock ej nöjd med sitt verk. I stället
för att blifva vackrare dérigenom, som hon sett
fadern blifva, var hon nästan vanstäld. Ögonbrynen
sågo ut som tjocka, svarta fläckar, och kinderna voro
randiga. Efter många försök blef det dock något
bättre, och hon stälde sig framför spegeln,
gestikulerande och deklamerande, alldeles som fadern gjorde
då han inlärde en rol.
Regina hade emellertid, under det hon höll på
att kläda af sig, märkt att barnflickan ej återlemnat
hennes sykorg, ur hvilken hon tagit knappar till
Ludvigs nya jacka. Förargad öfver denna oordning
kastade hon en schal öfver axlarna och sprang in i
barnkammaren för att gifva henne en lexa och sjelf
herota det saknade.
Det var mörkt, tjenstflickan sof redan, och Regina
uppsköt att banna henne till dagen derpå. Hon
böjde sig ned och kysste först Ludvig och sedan Einar
samt stannade derefter vid dennes bädd och lyssnade
till hans regelbundna andetag.
I det samma märkte hon, att det lyste från
Lauras fönster, som låg i vinkel med barnkammarens.
Alla veka känslor flydde, inom ett ögonblick hade
hon gått öfver matsalen och tamburen samt stod
innanför dörren i det lilla oordnade rummet, utan att
I/aura märkte det, upptagen som hon var af hvad hon
hade för händer.
Bn örfil på hennes kind och en kraftig hand,
som ryckte af henne plymerna, kom som en
hvirf-velvind och gjorde henne alldeles hufvudyr.
»Jag tror du vågar spela komedi i mitt hus. Tag
af dig grannlåterna på ögonblicket», befalde Regina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
