Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon blef bättre och medvetandet klarnade,
voro de vissnade rosorna ersatta af snödroppar, krokus
och violer, och bredvid dem lågo tvenne bref.
En mäktig glädjevåg fyllde hennes hjärta ända
till brädden, och af det mörker som varit fanns intet
spår.
»En herre har varit här hvarenda dag och frågat
efter fröken,» underrättade fru Sjöberg. »Ja, han
har skrifvit också, och skickat både blommor, frukt
och böcker.»
Den misstänksamma spörjande blick som åtföljde
orden träffade Inga så bittert, att det var som om
en flik af det stora mörkret på en gång omsväfvat
henne.
»Jag skrifver rent för honom. Det är en
författare som har brådt med sitt arbete,» svarade hon
med på samma gång vrede och blygsel. Ty det är
bittert att behöfva försvara sig när man ingenting
ondt gjort, och pinsamt att det oaktadt känna sig
skyldig.
Det hade varit hennes stolthet och glädje att
herr och fru Sjöberg, liksom butikfröken på andra
sidan förstugan, behandlat henne så aktningsfullt,
som om hon varit ett väsen af helt annat slag än
de, och att den unge ingenjören i första våningen
hälsat så vördnadsfullt som på en drottning och
synbarligen önskat, men inte vågat tilltala henne.
Och hvad skulle de nu tänka?
När hon blifvit ensam, bröt hon Sixtens första
bref, som inte var annat än en enda själfförebråelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
