Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
märkes en krönt knäbild, hvilken förer i den högra
handen en sammanflätad och omtrensad spira, i den venstra
en uppvecklad rulla. Midt deremot sitter en man å en
stol framför tre hyllor, hvarå ses tvenne krus och en
penningpung. Mannen omfattar med den högra handen
ett af dessa krus och håller en penningpung i den
venstra. Å berörda rulla läses följande: 1513. Er geit
bönen alle dinck; hvarpå svaras å öfverkanten: Nein sprickt
sik der penni ek^ war ick wende, dar heft de levfde en
ende. Å södra hällen stå tvenne bröstbilder nemligen en
qvinna med korslagda armar och en man med tonsur;
å öfverkanten finnes detta valspråk: Dat anbegyn dat
heft ein got behagen dat ende dat moet den last
dragen. Vid ena sidokanten: Van Dure 1514, samt å
ne-derkanten: Mannich lert der ander ein got raet vy
wol he selfver dar nicht na en staet. A vestra hällen
skådas en ofantlig lus, hvilken, ehuru bunden med en
fastläst kedja, biter ett störtande får i strupen. Ofvanför
äro dessa rim ristade: De hunger de lus de bit dat scaep
dat is tf 7-s g. t belfp.r dat schap dar scoruit is dat
dar scoruéi is mi sic nict kan klowen des moghen sich
c hing.rd^e lus teol truten. Adam 1514. Figurerne
äro lindrigt upphöjda och inskrifterne bestå af försänkta
munkbokstäfver. Å norra hällen, hvilken är
ornamentslös, läses följande plattyska verser: Schone gelouen unde
luttich tho geuen dat doet de dåren myt uroden leuen.
Dat hebbe ich io wol bevunden wackt sich ein t/der wol
vor he blift bunden wän he gebunden is loyca but men
ein dat is wus. — O loyca du bist en seltzen gast vat
du krigest dat helstu vast.
leke först i våra dagar har man brytt sin hjerna
med förklaringar öfver de sällsamma figurer och rim,
hvilka förekomma å detta brunnskar. Många bland
medeltidens bildverk kunna svårligen med nöjaktighet
uttydas, dels emedan de äro mindre lyckligt framställda,
dels emedan de hänsyfta på obekanta tidsförhållanden.
Denna anmärkning kan med mycket skäl äfven lämpas
på halfqvädna versslumpar. Man har å östra hällen trott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
