Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Stockholms kapitulation - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 LANDSORTENS PROBLEM .
— Du får väl se! var allt, vad herr Ankarsparre
svarade.
Så gick då middan av stapeln.
Nu var löjtnant Karl Gobsman av naturen en man,
som hade synnerligen lätt att spärra upp ögon, mun
och näsborrar och se så häpen ut som en häst,
men det är fråga, om någonsin i Sverges 400-åriga
historia någon enskild person blivit så häpen, som han
blev denna afton under professor Wohlgemuths
obönhörliga behandling.
Han var emellertid inte bara en glad herre
utan även en herre med gott huvud och med en
fullständig ärlighet och en verklig patriotisk entusiasm.
Så att, när professorn lade upp hela det samlade
materialet för honom, med siffror, dokument,
uttalanden och allt, vad läsaren redan bevittnat, så
slutade det hela efter en cirka fem timmars ingående
diskussion med att löjtnant Gobsman slog till ett av
sina väldigaste och hjärtligaste skratt och ropade:
— Ja, vafan, mina herrar, bryr jag mig om själva
Stockholm. Pappa kom ju från Gobsmo i Dalarna,
stockholmare finns det över hela landet, och det är
ju Sverge vi bry oss om, våra fäders land. Och våra
barns land, där de ska göra rätt för sig och tjäna
mänskligheten.
Då är det ju huvudsaken, att hela Sverge vaknar,
och det har ni ju visat mig med absolut ofrånkomliga
fakta vara i full gång.
Så jag kan som svensk patriot bara tillsammans
med er, som ju också tydligen äro svenska patrioter
alldeles som jag, lyfta mitt glas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
