Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat dekorationsarbete under Johan Pasch. Genom sammanskott af intresserade fick han
tillfälle att 1750 resa till Paris samman med Taravals son Hugues och där skulle han
säkerligen gått under af nöd, om icke Roslin och Karl Scheffer tagit honom om händer.
Den senare förskaffade honom 1756 ett litet anslag af manufakturfonden. Men då detta
ej förnyades, måste Säfvenbom efter ytterligare ett par års studier i Paris begifva sig hem,
dit han återkom 1760 lika utfattig som han for. Säfvenbom uppgifver sjelf i en inlaga
till Kongl. Maj:t, att han »af en berömd målare vid namn Vernette blifvit antagen och
fick profitera af dess undervisning i sjöhamnars och landskaps målningar». Vernct
var sedan 1751 känd i Sverige, som man ser däraf, att Adelcrantz detta år beställde fyra
taflor af honom. Under den tid Säfvenbom var i Paris, 1751 — 9, var dock Joseph
Vernet blott på ett par korta besök därstädes (1753, 1755)- Om den unge svensken
verkligen, som man väl får antaga, studerat honom personligen, har han följt den store
marinmålaren på hans konstnärsresa i Sydfrankrike, där han för kronan afbildade de
berömdaste af landets hamnar. Från Vernets första utställning i Paris 1746 blcf dock hans
konst snart populär i Frankrike och framkallade många efterapare (Kapeller, Jean 1 lenry
d’Aries m. fl.). Sannolikt är väl, att Säfvenbom lärt mer af Vernets arbeten än af honom
sjelf. Det vackra kustlandskapet i vårt museum med sin djupa färg och sin friskt blåsande
bris är påtagligen en ren imitation efter mästaren, så mycket höjer det sig öfver de
poesilösa och torftiga ortmålningar, som han utförde på egen hand af de kungliga
lustslotten etc. Två sjöstycken i den Eichhornska samlingen — det ena föreställande en
hamn i södra Frankrike —- torde också vara studier efter Vernet, som genom sin svenska
discipel blef hela det svenska landskapets skyddspatron. Af senare svenska målare
blir Elias Martin (1739—-1818) under sin Pariservistelse Säfvenboms efterträdare. 1766
— 70 studerade han hos Vernet och ännu en sådan duk, som Lordmayorns Installation
(direktör Fredrikson) med sina lififullt och spirituelt tecknade figurer äger en anklang från
läraren. (Eljes framträder kanske mest af äkta Vernetsk inspiration i Snacks förtjusande
gravyr: utsikt af Stockholms stad och Södermalm från 1783, där den franske mästarens
sydländska naturstämning smälter ihop med Stockholmskt månskenssvärmeri.)
Var Säfvenbom det svenska 1700-talsmåleriets för resten rätt talanglösa styfbarn,
blef hans landsman Jonas Hoffman (1728—80) gullgossen. Troligen har ingen
svensk-artist blifvit så bortskämd som denne med stipendier af alla arter. Säkert bidrog hans
puckelrygg till denna offervillighet. Men han var också till sitt temperament en af dessa
akademiska naturer, hvilkas konstnärliga ärelystnad är korrekthet, alltid i sitt element,
så snart han kom inom en skolvägg. Sedan han arbetat tio år på dekorationsarbeten i
slotten och kungsgårdarne under Johan Pasch, reste han år 1755 till Paris med anslag
af slottbyggnadsfonden. Roslin blef, som man ser af ett bref från honom, hans särskilda
gynnare. Han gick i franska akademien och fick naturligtvis medaljer för sin skickliga
teckning. Tredje medaljen erhöll han den 23 Juni 1758 för en svartkritsteckning
(sänd som mönsterplansch till Tours teckningsskola den 24 Sept. 1785 och ännu
därstädes), och 28 Sept. 1759 det första priset. På Roslins rekommendation fick han
dessutom tillträde till Joseph-Marie Viens atelier, där den flegmatiske örebroaren lärde
känna den atmosfär, i hvilken 1700-tals måleriets jacobiner växte upp, och drömmen
om en stor stil steg också honom åt hufvudet. Hoffman tog sig nämligen själf på
djupaste allvar — man ser det af hans bref till Tessin (Riksarkivet) sä väl som af hans
ansökningar. Han tröttnar icke att framställa sin mission som historie-måleriets svenske
profet och den stora stilens Messias. Flink i att uppvakta ministrar och inflytelserika
herrar, erhöll han genom bemedling af Karl Scheffer och Tessin allt ökade anslag. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
