Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min hand, så skulle han få veta vad jag tänker
om honom. Endast den fulla harmonien, den fulla
förståelsen mellan två individer bör motivera
äktenskapet när man sätter kärleken högt. Och jag
kommer aldrig att utan full garanti för att han
är mig värdig ingå en förbindelse av vad slag den
än vara månde. Du kanske baxnar för detta sista?
Men jag står vid det. Ty varför skulle en »fri»
förbindelse vara mindre ren, mindre aktningsvärd
än en som prästen eller borgmästaren har läst
över. Det är kärleken, kärleken ensam som
helgar ett förbund. Fri, stor som naturen skall
kärleken vara, helgad av naturens majestätiska röst i
trädens sus, bäckarnas sorlande och fåglarnas
korsång. Det vill jag säga dig Marianne som äldre
väninna, pruta aldrig av på dina fordringar på
kärleken såvida du vill vara sann kvinna.
Ja, nu hinner jag inte mer, jag skall gå ut
och lämna ditt brev till Herman.
I hast
Yours truly
Ethel L.
Sedan detta brev var avfattat begav sig
Edelweiss ut för att se, om hon kunde få tag i
Herman. Hon hittade honom också slutligen nere
vid ån bakom den mekaniska verkstaden, där han
numera ofta dvaldes i sin ensamhet med sina
macabra tankar. Herman rodnade en smula, när
Edelweiss räckte honom brevet. Hon såg honom
betydelsefullt i ögonen och sade med djup tonvikt:
- Från den kvinna ni älskar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
