Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindblom, landshövdingen som man inte kunde
undvika och slutligen adjunkt Anatolius Söderlund.
Det sista namnet var måhända i någon mån
överraskande, men Sirius var i själva verket ett
gott namn som icke kunde misstänkas för att
vara partisk i någon fråga. Och så hade han en
icke obetydlig växelpost i Mellersta Sverige, den
bank där majoren var verkställande direktör.
Klockan sex samlade sig stadsfullmäktige, och
först anlände majoren och slog sig ned i
ordförandestolen. Där satt han och nickade at sina
vänner och bekanta, när de kommo intågande.
Stadsfullmäktige i Borgestad var nämligen just
ingenting annat än societeten, samlad i en annan
egenskap än den vanliga, och stadsfullmäktige
skulle omedelbart ha kunnat konstituerat sig till
Klubben eller Trattbröderna eller Barnavännerna
eller Odd Fellow, med den skillnaden förstås att
då hade landshövdingen suttit i ordförandestolen.
Vem som ville och för resten var en hygglig karl
kunde komma in i stadsfullmäktige, och de flesta
hade ingenting emot att komma hemifrån en gång
var fjortonde dag, ty det var sed att man alltid
gick ned på hotell Lindquist efter sammanträdena.
Lika fridfullt arrangerade man med
riksdagsmannavalen. Borgmästaren och landskamrern
turade om att låta välja sig, allt efter som de
kände sig hågade att tillbringa en vinter i
Stockholm.
Mösshandlare Hilarius Olsson, som vid sin
ankomst hälsades mycket hjärtligt och
aktningsfullt av majoren, hörde förstås inte till societeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
