Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avstickare upp till ödemarkerna, mosstrakterna och
ljunghedarna mot Smålandsgränsen. Genom en region av i höjd
växande gröna kullar, täckta av den underbaraste ekskog, bar det
i väg upp till ett ödsligt månlandskap av nakna bergknallar
och mossar. Det var ur rent estetisk synpunkt underbart
vackert med de vida, tomma horisonterna, men det var ur
ekonomisk synpunkt bilden av väldiga förlorade vidder för landet.
Här hade nu Skogsplanteringssällskapet, som tagit till uppgift
att skapa skog på dylika förlorade vidder runt om i Sverge,
lyckats dra upp, genom utdikning och insådd, helt enkelt
imponerande skogsarealer, som en dag skola bli en ovärderlig
tillgång för landskapets jordbruk och då skall detta
sydhalländska jordbruk komma att icke längre ligga som fordom
mellan kustens flygsand och gränsbygdens kärr och moras utan
inbäddat i skyddande och virkesproducerande skog.
Här slog det mig hur i det moderna Sverge en dubbel rörelse
är påtaglig i ombyggnaden av landet: dels en rörelse i nordlig
riktning, representerande vidgat jordbruk, dels en rörelse i
sydlig riktning, representerande vidgat skogsbruk. Så tränger
jordbruksbygden segrande norrut, skogsbygden segrande
söderut och landet får större enhetlighet och likformighet i den mån
de klimatiska omständigheterna möjliggöra det.
Så bar det neråt bygden igen och över de båda regionerna
Halmstad—Varberg och Varberg—Göteborg upp till
sistnämnda stad. Den förra av dessa båda regioner påminner närmast
om Syd-Halland, den har rätt stora gårdar samt gods, medan
regionen Varberg—Göteborg representerar det rena småbruket
för avsalu på Göteborg och dess industriområde.
Strax norr om Halmstad börja gårdarna tätna, och de se
hela sträckan upp till Varberg rätt torftiga ut. Terrängen är
också stenig och grå. Norr om Varberg ljusnar landskapet igen,
knallarna få mera småbergs- och kullkaraktär, vida, plana
fält uppträda och bebyggelsen ser mindre torftig ut.
— Jorden, sade här en storbrukare, är god, till och med
mycket god mellan knallarna men behöver framför allt
täckdikas. Där detta redan har skett förut är det så pass länge sen,
att det nu måste göras om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
