- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
387

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måga stod — söka att afhjelpa farorna, som han sjelf
anstiftat? Jo, visserligen. Men derigenom skulle han
komma att framstå ännu uslare, ännu förkastligare
än förut.

Den svaghet, som hade varit hans lefnads
förbannelse, fjettrade honom ännu med sina bristande
tågor. Han kunde ej anklaga sig sjelf ännu mera
genom att afgifva en fullständig bekännelse om alla
de ränker, som han hade spunnit omkring sin återkomne
bruders ädle son.

”Den återkomne brodern” - ja, det var han, som
stod vid sänggafveln. Constantin Delvi hade åter träd
inom murarne af sin fäderneborg; den hvithårige ooh
böjde mannen hade stått ansigte mot ansigte med sitt.
eget fordna, trotsiga jag; han hade läst den röda
döds-siffran på den svarta ramen och smålett vid anblicken
af den knutna handen, som tycktes färdig att föra
glaven mot både verld och öde.

Han hade återkommit till Bergelmo för att söka
sin son, och han hade funnit allt utom honom. Georg
fanns icke. Hvarje spaning efter honom hade varit
fåfäng, och den enda upplysning, som hade erhållits,
var den, söm Kurt Randel afgifvit om den unge
baronens besök i hans hem.

Men hvart nu vända sina forskningar. Constantin
brann af otålighet och oroades dessutom af tunga
aningar, väckta af de i galleriet föregående dagen
afhör-da orden.

Arthur var den ende, som skulle hafva kunnat
skingra ovisshetens mörker och utvisa den ledande
vägen. Han skulle möjligen ännu hafva kunnat
af-vända de öfverhängande faror, som han visste hota
den unge arftagaren till Bergelmo.

Icke destomindre teg han, och kastade en och
annan stirrande blick åt kaminen, der falaskan efter
ett uppbrändt bref ännu låg grå och anklagande. Detta
bref, hvilket föregående dagen hade kommit baronen
tillhanda, hade innehållit följande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free