- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
347

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, signora, jag måste verkligen medgifva, att
vi hafva varit afskyvärda och tålamodspröfvande i dag;
men ni får lof att förlåta oss; ty vi hafva fått
underrättelser, hvilka hafva nedstämt oss.

— Underrättelser, — upprepade Anita; —
Fernando har fått underrättelser, som bedröfva honom,
och nämner icke ett ord derom till sin Anita. År det
icke såsom jag säger, att han vill hålla allting
hemligt for mig. Jag kan icke ingifva honom något
förtroende.

Anitas ö&on blixtrade.

— Ni misstager er, signora, — svarade
Con-stantin, — Fernando vill icke hafva några
hemligheter för er.

— Hvarför säger ni mig icke då, hvad det äT,
som gör honom nedstämd?

— Ack, signora, det är en sorglig sak, för hvars
åhörande man gerna ville skona edra öron.

— Hvad både ni och Femando måtte anse mig
vara för en svag varelse!

— Ingalunda, signora. Jag för min del anser er
för en lika själsstark som varmhjertad qvinna och är
färdig att gifva er hvad bevis som helst på denna
min öfvertygelse.

— Godt, säg mig då, hvad det är, som
bedröf-var Fernando!

— Ni vill verkligen höra det?

— Ja, min herre.

— Nå väl, det är underrättelser, hvilka vi hafva
fått om en gemensam ungdomsvän, som på det högsta
smärta oss.

Denne vän, fransman till börden, var för 10 år
sedan en frisk, stark, godhjertad och lefnadsglad man
ansedd officer och afhållen kamrat.

Hans förtroligaste vänner ansågo honom såsom
typen för en riddersman, och på hela hans lefnad
fanns ej en enda vanhederlig fläck.

Krig var hans lust. Der kulorna hveno tätast,
der var det hans fröjd att vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free