Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Visserligen, men...
— Huru befaller friherrinnan, — afbröt
Ram-skoj, — skall Arthur tala om hyad han vet eller tiga
tills vidare?
— Den qvinliga nyfikenheten tager ut sin rätt, —
genmälde Elisabeth leende, — jag vill ger na höra de
underrättelser, som Arthur kan hafva att meddela.
— Nå, så tala då, Arthur!
— Jo, den dystre karlen, med hållning såsom en
furste och utseende såsom en stråtröfvare, är helt
enkelt en slägting till min förste skogvaktare och för
närvarande på besök hos honom.
— En sådan fatal nyhet, — sade Kischry. -
— Slägting tilll en simpel skogvaktare, —
into-nerade Ramskoj, — farväl med hela romanen! Det
hade varit bäst, om Arthur hade tegat.
* — Nyfikenheten föder ofta ånger, — sade en
mild, behaglig stämma i bortersta hörnet af löfsalen,
och Elisabeth kände herr Maritschys glänsande blickar
riktas på sig.
Sjunde Kapitlet.
Herr Maritschys filosofi.
Följande morgon, innan herr Maritschy var
riktigt klädd, steg Arthur in i hans rum och kastade
sig med mörk uppsyn och utan att helsa i en soffa.
Hvarje annan menniska skulle hafva blifvit
förvånad öfver ett sådant uppförande, men till herr
Maritschys egenskaper hörde att aldrig blifva detta.
Han fortfor att med yttersta noggrannhet ordna
knuten på sin halsduk oeh sade helt mildt utan att
se sig om: — God morgon, min bästa bror.
Arthur svarade ej härpå, och Maritschy fortsatte
helt stilla att egna sin uppmärksamhet åt knuten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
