Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilli drog en suck, såsom man jdägar då man
uppvaknar från en behaglig dröm, ocn svarade: —
Ja, jag har alltid med begärlighet hört talas om
honom.
— Ni känner då äfven hans saga mycket väl?
— Ja, jag tror mig göra det.
— Vill ni icke då berätta oss någonting om
honom just här inne i hans gamla romantiska boning?
Lilli såg sig omkring och skakade på hufvudet: —
Icke här inne i halfdunklet, — sade hon, — det kan
jag bestämdt icke.
Nå, om vi sätta oss utanför då?
Hon nickade bifalL
Några ögonblick sédnare satt Lilli på tröskeln till
Eanos grotta och Wladimir på öfversta steget af
trappan vid hennes fötter. De två bildade en vacker grupp,
som syntes helt ljus mot den mörka bakgrund, som
berget gaf — hon i sin lätta, fint blårandiga drägt med
händerna vårdslöst hvilande i knät, det uttrycksfulla
ansigtet omgifvet af glänsande, ostyriga lockar och de
eldiga, djupa ögonen riktade på nejden framfor henne;
han i en vårdslös, men behaglig ställning, fin, vek och
med ett matt skimmer af beundran hvilande öfver de
regelbundna dragen; och slutligen ett stycke ifrån
syntes, såsom en dunkel motsats till den leende, ljusa
gruppen, Georg, sittande på den från tröskeln
utlöpande afsatsen med benen hängande ned i djupet och
sålunda till hälften dold af de mildt vaggande
björk-toppame. Han höll hufvudet bakåtlutadt mot
bergväggen, så att det svarta håret lemnade pannan
alldeles fri; hans solbrända, djerfva ansigte, för några
ögonblick så orörligt som om det hade varit gjutet i
brons, såg mycket allvarsamt ut, och hans mörka
ögon blickade stilla ut öfver taflan, som utbredde sig
invid hans fötter.
Erån berget sluttade marken behagligt nedåt, och
hela sluttningen var rikt klädd med friska löfanepr,
mellan hvilkas skiftande kronor Jakobsdals hviUifä5&
vudbyggnad skymtade, och der bortom sågs deé?fjjo&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
