- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
175

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Såsom han måste Rano med all säkerhet haiva
sett ut: samma ståtliga, djerfva figur, samma mörka,
underbara blick och samma beslutsamma, trotsiga drag
omkring munnen.

Lilli kunde så lätt föreställa sig honom, stående
i på Ranos skepp med rodret i sin starka hand och
k ögonen gnistrande. Hon kände, att hon skulle kunna
bäfva för honom.

Det skulle hon deremot aldrig kunna för
Wladi-mir. Dertill hade han alldeles för gult hår, alldeles
för ljusblå ögon och alldeles för hvita, veka fingrar.

Till honom stod hon i ett helt annat förhållande.
Det var ett sådant, som gema uppkommer mellan
två unga personer, som hafva afbrutit enformigheten i
hvarandras lif. De tycka om att tala med hvarandra,
när de äro tillsammans, och om hvarandra, när de
äro skilda.

Lilli och Wladimir talade om hvarandra
obe-sväradt, med nöje och for hvem som ville höra på.

Georg och Lilli deremot tänkte endast i
drömmande tystnad på hvarandra.

Wladimir längtade ifrigt efter tillfälle att åter få
träffa Lilli och utsade liögt denna önskan tillika med
sin föresats att med snaraste begifva sig till Jakobsdal.

Georg teg; men när Wladimir skulle resa,
förklarade han sig vilja åtfölja honom.

De båda kusinerna foro således tillsammans.

När Lilli fick se dem komma, kände hon sig först
helt förskräckt. Hon hade aldrig förut mottagit
något besök af unga herrar och förstod ej, hvad hon
skulle roa sådana med. Hon kunde bestämdt ej bjuda
dem hvarken på ”ta fatt”, eller leka ”hök och dufva”;
men hvad skulle de väl då göra?

Lilli kände sig helt villrådig. Hon ville ej för
något pris i verlden, att de skulle få tråkigt.

För en vecka sedan skulle hon bestämdt helt
obe-sväradt hafva föreslagit ”hök ooh dufva”; men nu?
Ja, nu var hon förändrad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free