- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
116

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, hon var i sanning hänförande. En
sydländska till kropp och själ. Dragen regelbundna och
uttrycket vulkaniskt. Vår markis har verkligen haft smak.

— Hän såg naturligtvis mycket lycklig ut?

— Mycket lycklig är väl ej rätta ordet; han såg
snarare oroligt lycklig ut. Hans blick glänste af
kärlek och sällhet, då den hvilade på henne; men bakom
det der låg någonting mörkt och skyggt, som skuggade
öfver det andra.

— Ack, jag känner till det der.

— Ja, du har visst pröfvat på någonting dylikt.

— Ja, jag vet; det är som om ett hemskt, svart
spöke alltid stode bakom fröjden och ville rycka den
undan oss.

— Den stackars markisen!

— Åh, det är ej värre för honom än för andra.

— Jo, han skall få en mycket svår stund. Jag
önskar, att jag kunde gå rätt mildt tillväga. Det är
verkligen smärtsamt att plåga andra. — Maritschy
suckade.

Arthur såg bestört på honom.

Diplomaten återtog: — Han skall en stund tveka
emellan hvad han kallar sin heder och den lilla
svartögda tjuserskan, och det vill till att hon är sådan som
hon är, för att det skall gå bra för oss. Men för att
nu tala om någonting annat, så förstår jag sannerligen
icke, hvarför du fortfarande har båda pojkame
hemma. Det beqvämaste hade utan tvifvel varit, att båda
för längesedan hade kommit uti en militärskola.

— Nej, Elisabeth ville för ingen del att
Wladi-mir skulle blifva militär.

— Och du ville naturligtvis så, som hon ville.

— Åhja, jag för min del tyckte, att det kunde
vara lika bra för Wladimir att sedermera få någon slags
hofcharge.

— Och Georg då?

— Ja, han har ju alltid visat afgjord afsmak för
soldatlifvet, och jag har ej velat tvinga honom. Hans
käraste nöje är att läsa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free