Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Om det stora ovädret vid Olsmässan och hvad därvid tilldrog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under porthvalfvet. Men han lämnade icke sin post;
han fortfor att hålla utkik på den misstänkta kåpan.
En stormby for öfver den närbelägna fjärden;
kammarna af dess vågor glänste hvita vid blixtarnas ljus,
och det susade förunderligt dystert i de gamla ekarna
borta vid trädgårdsmurarna. Skarpa, skallrande
åskdunder, likasom när tungt lastade vagnar ila med
brådskande fart öfver en stenlagd gata, vittnade om att dc
mörka molnen småningom urladdade sig rätt öfver kyrkan.
Mässan fortfor: naturens uppror tycktes icke få någon
makt öfver dessa ständigt klara, djupa och fridfulla
toner, som uppstego ur templets inre, likasom det heliga
på jorden nedskådar i evigt lugn på mörker och stormar,
på synder och lidelser i denna vanskliga värld.
Den stora klockan begynte åter att ringa. Hon
likasom kallade högre makter till hjälp. En blixt slog
ned i tornet, smälte (som man sedan fick veta) en fåra
i koppartaket och skakade kyrkan i dess grundvalar.
Men klockan tystnade icke; man kunde nu se biskop
Arvid själf, stående i sin hvita skrud framför det
glänsande högaltaret.
Då spratt fogden till ur sin tålmodiga, afbidande
ställning och skärpte sitt öra att lyssna i stormen. Han
tyckte sig höra en tydlig bultning på den stängda
klosterporten.
— Jag måste ha bedragit mig, tänkte han vid sig
själf. — Det var någon fönsterlucka, som lösryckts af
stormen och slog mot väggen därnere i sidoflygeln.
Men nu förnyades bultningen: tunga, afmätta slag,
likasom när någon otåligt vill in, men tycker sig
förpligtad att visa respekt för gårdsfolkets nattro.
Mäster Gervasius skyndade till porten.
— Hvem där? frågade han, utan att öppna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
