- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
237

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vapen som användas under jakt på vilda svin, för att nu
icke tala om en uppfinning, varmed man kan fånga
bo-nitas med fyrtio fots ljuster stänger från dubbla kanoter.
Charmian beundrade en sykorg — det vackraste
korgarbete hon hade sett i Polynesien — och den blev
genast hennes egendom. Jag beundrade en
bonita-krok, som var skuren i ett stycke av ett pärlemoskal —
den blev min. Charmian visade sig tilltalad av en
fantastisk flätning av halm, en rulle på trettio fot,
tillräcklig innehållsrik för att man därav skulle kunna
förfärdiga en hatt av vad slags fason som helst — och
den stora flätrullen var hennes. Mina ögon råkade att
dröja vid en poi-stöt, som måste förskriva sig från den
tidigare stenåldern, och den var min. Charmian
tittade ett ögonblick för länge på en poi-bål i kanotfason,
på fyra ben, skuren av ett enda trästycke — den blev
hennes. Jag betraktade för andra gången en kolossal
kalebass av kokosnöt — och den blev min. Men nu
höllo Charmian och jag en konferens och beslöto oss för
att icke beundra någonting vidare — inte därför att
det icke lönade sig, utan därför att det lönade sig
alldeles för väl. Och vi genomgingo i tankarna vad som
fanns ombord på Snark, för att kunna fundera ut
lämpliga gengåvor. Julen därhemma är en småsak att reda
sig med i jämförelse med gåvor och gengåvor i
Polynesien.

Vi sutto på Bihauras bästa mattor i den svala
portalen, medan middagsmåltiden tillreddes, och under tiden
anlände de övriga invånarna i byn. I grupper om två
och tre eller flera kommo de tågande, togo oss i hand
och uttalade det tahitiska hälsningsordet Ioaranci, som
uttalas yo-rah-nah. Männen, stora kraftiga karlar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free