Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse med vanans och nödvändighetens hela slentrian,
skall ej undra öfver, att dylika sånger ibland kunna vara
sömngifvande. Emellertid läsas dock många goda, ja sköna
saker i hans samling.» Akademikern Blom, som
naturligtvis ej kunde hafva något sinne för den karolinska periodens
framfart med »smaken», hånar hans långa, löjliga titlar,
sällsamma förvecklingar af auktorsnamn (det var utgifvarens
fel) och osmakliga gåtor m. f. råheter. »Lucidor var kanske
ej utan snille och var säkert ej utan kunskaper, men har
vårdslösat med begge. Hans skrifter röja en viss vild
energi, någon färdighet i versifikationen, mycken
oegentlighet i uttryck och en fullkomlig brist på granskningens
möda. De synas med säkerhet bevisa hans oregelbundna
lynne och hans sätt att författa vid pokalen.»
De nyare granskarenas dom utfaller föga gynnsammare.
Sondén börjar med att påpeka poemens slarfviga
författande och dåliga utgifvande, så att af de många
bröllopsoch grafsångerna ej en enda är läsvärd utom på sin höjd
»Kom’, säjen mig nymfer!». Derpå fortsätter han: »Det är
ej få som tadlat honom, och detta är ej så underligt. Ty
det mesta som han framklottrade på papperet saknar nästan
allt värde. Dertill kommer, att för beständigt heligt och
profant, högt och lågt äro blandade med hvarandra. Slutligen
undgår ej litet en ofta trög och hård rytm att stöta bildade
öron. Ej heller kunna vi fördölja för oss, att äfven de
sånger, som framsprungit i en ädlare och högre
skaldeingifvelse, mera sätta oss i spänning medelst sin rysliga och
framstormande häftighet än de förnöja oss genom poesins
gudaborna och rena hänförelse. — Likväl saknade han ej
helt och hållet sånggudinnornas ynnest. Om nu ingen
hittills kunnat öfvertyga sig härom, skola vi, på det att
vi ej må synas fara med löst prat, exempelvis anföra de
sånger, som han skrifvit på främmande tungomål, hvilka,
fastän icke egnade de fosterländska muserna, tillräckligt
visa oss, hvad han kunnat blifva, om han ej alltför mycket
förslösat sina skaldegåfvor.» Men har den, som, enligt
Sondéns medgifvande, utvecklat så mycket snille på främmande
tungomål, kunnat vara så underhaltig på sitt eget? Säkert
är, att lika vackra stycken på svenska kunna hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
