Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolt över sin styrka fann han alla dessa egenskaper
förkroppsligade i sin följeslagare. Här var en man som var överlägsen
i just de egenskaper som var värda överlägsenhet. En
människo-gud vid hans sida och Kama kunde inte annat än dyrka
honom — trots att han inte visade minsta tecken därpå. Det var
inget att förvånas över, tänkte han, att den vita rasen segrade
när den fostrade män som denne. Vilken möjlighet hade
indianerna mot ett släkte så sammanbitet tåligt? Inte ens indianerna
färdades vid sådan kyla och de kunde dock stödja sig på
tusende generationers visdom. Men här var denne Ljusan Dag
från den lättjefulla södern och han var hårdare än vad de var,
han skrattade åt deras fruktan och han vandrade genom snön
tio, tolv timmar om dagen. Och denne Ljusan Dag trodde han
kunde hålla dagsetapper på femtio kilometer under sextio
dagar. Vänta bara tills det blev snöfall eller man tvingas ut på
de obanade stigarna eller den lösa isranden kring öppet
vatten.
Under tiden höll Kama takten utan att knota och utan att
hålla sig undan arbetet. Femtiofyra grader under noll är stark
kyla. Tänk på denna kyla och inse under vilka förhållanden
Kama och Ljusan Dag färdades från mörker till mörker och
vidare genom mörker.
Kama förfrös kinderna och trots att han gned dem blev
köttet svart och ömt. Han förfrös också de yttersta
lungvävnaderna — en mycket farlig sak och huvudskälet till att man
inte i onödan bör anstränga sig i en sådan kyla.
Den andra natten, när de lagt ytterligare åttio kilometer
bakom sig, slog de läger alldeles i gränsen mellan Alaska och
Nordvästterritoriet. Resten av färden, bortsett från den sista
sträckan fram till Dyea skulle gå över kanadensiskt territorium.
Då leden fortfarande var god och snön hårt packad planerade
Ljusan Dag att slå läger vid Forty Mile under den fjärde
natten. Han hade sagt det till Kama, men på tredje dagen började
temperaturen stiga och de visste att det inte skulle dröja länge
innan snön började falla. Ty vid Yukon måste det börja bli
varmare innan det kan snöa. Samma dag kom de också in i ett
fält, femton kilometer långt, där jättelika isförskjutningar gjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
