Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långsamt. Sedan Henry räddat Leoncia genom att
lägga ut dynamit på vägen hade ingenting tilldragit
sig. Yi Poon hade ej ens infunnit sig för att sälja
någon spritt ny hemlighet. Det enda som händt var
att Leoncia var nedstämd och apatisk och att varken
Enrico eller Henry, hennes verklige bror, eller hennes
fosterbröder, de unga herrarna Solano, kunde muntra
upp henne.
Henry och Enricos söner tänkte under tiden med oro
och intresse på skatten i de Förlorade själarnas dal,
dit Torres nu höll på att bana sig väg med sin
dynamit. En sak visste de, nämligen att
Torresexpeditionen hade skickat Agostino och Vicente tillbaka till San
Antonio för att skaffa ytterligare två åsnelaster
dynamit.
Det var Henry som, efter att ha rådgjort med
Enrico och erhållit hans tillstånd, omtalat saken för
Leoncia.
”Kära syster”, sade han, ”vi ämna bege oss dit
och se efter vad den skurken Torres och hans band
ta sig till. Tack vare dig känna vi till deras planer.
Dynamiten skall spränga en ingång till dalen. Vi veta
var Drömdamen sänkte sina skatter då hennes hus
brann. Det vet inte Torres. Vår idé går ut på att
vi kunna följa dem in i dalen, då de ha torkat ut
Mayabergets gångar, och ha lika stora om inte större
utsikter än de att komma i besittning av den
märkvärdiga kistan med juvelerna. Men framför allt skulle
vi så gärna vilja ha dig med på expeditionen. Om
vi lyckades själva komma över skatten hade du väl
ingenting emot att göra om den där färden utför den
underjordiska floden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
