- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
120

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är ju också där. Visst skall man vara religiös. Man är
väl ingen hedning. Ordet är ju dock något vackert. Det
ger stämning och lämpar sig så väl i de ”fackkunnigt
avvägda doser”, som bjudas i psalmverser och böner och
även något stänk direkt ur bibeln vid familjehögtiderna
och andra stora tillfällen. Ja, som dekoration utanpå
kulturens bröst är det ju oumbärligt. Och någon gång är
det ju ett lämpligt tidsfördriv att gå i kyrka eller bönehus.
Men längre får det inte gå. Hjärtat är så hårt, så hårt.
Där är sedan länge allmän väg där andra varor
transporteras: jord och värld, affärer och nöjen, slit och möda,
mat och dryck och last och synd. Under trycket av all
denna transport blir hjärtat hårt. Men ordet sås dock ut
även där. Det som ej trampas ned av människofötter, det
plockas bort av djävulens svarta fåglar. Dessa äro alltid
med, då Guds ord predikas, alldeles som gråsparvarna då
bonden sår. Vår text säger rent ut att djävulen tager
bort ordet ur hjärtana, så att de icke skola komma till tro
och bliva frälsta.

Det är verkligen förfärliga ord. Under hörandet, då
ordet äntligen någon gång höres, sysslar själen med allt
möjligt annat. Intressanta tankar — vackra fåglar men i
alla fall djävulens fåglar — nöjen, affärskalkyler,
livs-planer och allt möjligt kastar då satan fram, för att ordet
icke skall höras eller stanna i minnet.

Stengrundshjärtana

äro verkligen mottagliga för ordet. Stor glädje erfares.
Tack höres. Sången klingar. Det artar sig så väl. ,

Men det kommer alltid något som heter bedrövelse och
förföljelse för ordets skull, lika säkert som solbränna och
oväder över lantmannens nysådda fält. Då prövas
jordmånen. Och vår text säger: Den är för grund.
Stengrunden går upp i dagen. Hjärtat var ännu obrutet. Otron

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free