Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måtte han finna sådana tankar hos oss, dig och mig,
när han nu kommer till oss, till sitt tempel, sin
församling i julens evangelium!
m.
Krönt väntan.
Simeon hade väntat, väntat troget och länge. Så även
Hanna. De hörde till dessa få undantag i Israel, som
höllo ut med Gud i hans löften.
De äro för oss så lärorika exempel. De väntade troget.
De ägde tron. Att de blevo gamla, innan hjälpen kom,
blev dem icke till anstöt. De räknade icke med något
yttre. De höllo sig till löftet. Det buro de inom sig i sina
gamla hjärtan. Hjärtat blir nämligen icke för gammalt,
icke för uselt, icke för ont att bära ett löfte. Vidare: De
dvaldes i templet, de tjänade Gud och bådo natt och dag.
De talade ur sitt hjärtas fullhet om Israels förlossning.
Så ter sig även nu Jesu väntande skara. Den ser icke
på sig själv. Löftena äro deras allt. Den håller till i
Jesu helgedom, som är församlingen. Där offra de sig
och sitt. De leva böneliv natt och dag.
Dessa skola en dag få sjunga högre lovsånger till och
med än den Simeon sjöng. Och en högre förlossning skola
de överraskas med än den Hanna talade om.
Nu voro dessa gamla heliga nöjda. Nu var deras livs
stora och enda hopp uppfyllt. Nu var det dem saligt nog.
Saliga de som höllo ut. De skulle nu få se hur allt
uppfylldes enligt profetian och Andens löfte till Simeon.
Ty barnet växte upp och Guds nåd var med honom.
”När Människosonen kommer, månne han skall finna tro
på jorden?”
Så har han själv undrande frågat.
Ja, saliga alla vi som i tron hålla fast löftena. Trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
