Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
samma. Till de härligaste andliga ägodelar, framdragna ur
mörker i ljuset, ledsagas vi genom deras möda, som fordom
hava varit. För oss är intet tidevarv av de förgångna
tillslutet: till dem alla hava vi fritt tillträde, och om lusten
griper oss, att med vidgade vyer utträda ur den mänskliga
svaghetens trånga värld, så är fältet, genom vilket vi kunna
vandra, vidsträckt, alla tiders vida värld. Det står oss fritt
att samtala med Sokrates, att tvivla med Karneades1, att
njuta en sorglös ro med Epikuros, att besegra
människonaturen inom dess egna gränser med stoikerna, att
överskrida dess gränser med cynikerna, att följa naturens
utvecklingsgång genom alla tidsåldrar. Varför skulle vi ej
från denna ögonblickets begränsade och förgängliga värld
vända oss med hela vår håg till detta oändliga och eviga,
som förenar oss med tidernas yppersta andar?
Men dessa människor, som springa på sina visiter, som
oroa sig själva och andra, huru många ha de väl — när de
galnats riktigt grundligt, när de dag efter dag passerat allas
trösklar och icke förbigått någon dörr, som stod dem öppen,
när de gjort sin på beräkning företagna uppvaktning i de mest
skilda hus — huru många ha de väl då, i den stora av allsköns
begär förströdda staden, kunnat få något verkligt umgänge med?
Huru många finns det icke, som ligga och sova när de komma,
som äro upptagna av sina raffinerade nöjen, eller som endast
av dåligt humör äro otillgängliga? Huru många, som, när
de låtit dem länge vänta, helt plötsligt låtsa sig få
synnerligen bråttom och i hast skynda förbi dem bland raden av
de uppvaktande? Hur många undvika icke till och med
att gå fram genom sitt av uppvaktande skaror fyllda atrium
och smyga sig undan på obemärkta bakvägar? Liksom
det ej i själva verket vore ohövligare att bedraga än att
1 Filosof, bördig, från den grekiska kolonien Kyrene på Afrikas
nordkust. Han var först stoiker, men avvek senare från denna riktning
och grundade den mera skeptiskt anlagda s. k. tredje akademiska skolan.
Han dog 129 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
