Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 OM ORDNANDET A. F DET RÄTTSLIGA
FÖRSVARET.
friheten icke tillintetgöras. Dessa tre stora friheter
äro en fri press, ett fritt parlament, ett fritt
sakförarestånd». Napoleon hade tystat pressen och
tribunen; och då han utsträckte sin »organiserande»
hand till sakförarebänken, var det endast på det att
äfven derifrån icke skulle horas någon annan stämma
än hans egen. Länge nog hade dit dragit sig undan
den lilla återstod af män, som vågade tänka midt
under kanondundret och segerruset. Af 202 advokater,
inskrifna på advokatlistan i Paris, hade endast 3
röstat för kejsardömet. Kejsaren var ej okunnig om
denna stämning. »De äro upprorsmän, anstiftare af
brott och förräderi, ytrrade han. Jag vill, att man
må få skära af tungan på den advokat, som betjenar
sig af den emot styrelsen».
Den lagstiftning, som dikterades af en sådan
sinnesförfattning, kunde icke blifva den
välvilligaste. Dekretet af den 14 December
1810 innefattar också i sjelfva verket de mest
restriktiva bestämmelser. Om revolutionen hade
beröfvat advokatståndet dess organisation, hade
den likväl lemnat det friheten i behåll: Napoleon
återskänkte detsamma organisation, men tillintetgjorde
friheten. Han utplånade den uråldriga valprincipen:
utnämnandet af föreståndare och råd anförtroddes åt
generalprokuratorn, på hvars välbehag det jemväl
berodde att sammankalla advokatför-sarnlingen;
och åt justitieministern blef öfverlemnadt att »af
egen myndighet och efter omständigheterna» ådöma en
sakförare disciplinära straff, till och ined utplåna
hans namn från sakförarelistan.
Sakförareståndet har efter kejsardömets fall
återförvärfvat sin valrätt och sina friheter,
änskönt med vissa inskränkningar. Ordon-nanserna
af 1822, 1830 och 1832 samt dekretet af 1852
hafva reglementerat dessa friheter, utan att
likväl våldföra dem. Den franske sakföraren är
oberoende af styrelsen; detta är den hufvudsakliga
garantien för hans sjelfständighet. Ståndet
är vid hvarje domstol representeradt af ett
råd, utvaldt genom röstpluralitet inom det
sjelft. Rådet utser genom samma omrostningssätt en
föreståndare, och har att under hans ledning uppgöra
advokatlistorna. Följaktligen beslutar det öfver
ansökningar om inträde i ståndet och om insknfning
såsom auskultant (stagiaire) och detta oinskränkt i
kraft af den uråldriga regel, att ståndet är herre
öfver sin lista. Såsom ett familjetribunal utöfvar
rådet en disciplinär myndighet öfver medlemmarne af
samfundet. Det kan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
