Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR OM SVENSK VERSKONST.
265
hvarken i inledningen eller i versen uttalat någon
bestämd åsigt. Ty dessa ord behandlas, synes oss,
af hr S. utan någon bestämd regel. Demonstrativerna
äro väl vanligen långa, dock ej sällan korta. Då är
vanligast kort antingen det motsvarar det lat. tunt
eller quum. Eelativet der, som i talet aldrig betonas,
är här i versen oftast långt. Af många exempel nämna
vi blott ett:
400. Tillbaks i ditt led, der förr du var
ställd! Genom en liten emendation få vi:
Tillbaks i ditt led, der du förr var ställd!
Härigenom blir dessutom var i öfverensstämmelse med
öfversat-tarens grundregel långt. Hvad för öfrigt i
allmänhet angår en-stafviga ords betoning, anse vi,
att hr S:s åsigt både öfverens-stämmer med »den nyare
kritiken» och är riktig. Med några undantag är den
också konseqvent genomförd.
Det tonlösa väl, som i vårdadt uttal strängt skiljes
från adverbet väl, har blifvit långt t. ex. i 821.
Då är det väl det här Molnfoglaborg, som sägs - -
När har blifvit långt några gånger (333, 1655),
blott kort v. 651:
Nog går det bra! - Betänk blott hur’ Aisopos oss,
der äfven hur, liksom v. 306, blifvit betonadt mot
regeln. Om (konj.). förkortas någon gång, likaså det
betonade nu i uttrycket »nu mera» (523), som bör bilda
en bacchius - - ^. Att begagnas icke sällan såsom
långt, till föga fromma för versens välljud. Hvar =
hvarje är kort 490.
Att enstafviga nominal- och verbalformer, utom några
hjelp-verb, alltid äro långa, hör till’verslärans
abc och detta har visst icke »den nyare kritiken»
förnekat, utan alltid sökt att inpränta i
versifikatörernas minne. Afviker Hr S. i afseende på
dessa ord från våra regler, så är det genom att göra
sådana ord korta, i ex. tre (40). bli (= förblifva,
v. 134), bH (464), gå (492), kVm (497). Angående
hjelpverbens qvantitet har ännu ej uppstått någon
enighet hvarken inom eller utom »den nyare kritikens»
läger. Hr S. begagnar alla, utom är som kopula, såsom
långa och häremot invända vi intet, om vi blott få
konseqvens. Men härvid äro väl några anmärkningar
att göra. Att äfven är såsom kopula
,SH Lif er. Tiäslcr. 1869. 5 h.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
