Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 KONSTITUTIONELA KOROLLARIER.
redning i fråga äfven om de obetydligaste ärenden,
och som der-igenom så mäktigt bidraga att stadga
förtroendet emellan statsmakterna och åt det
helas gång gifva enhet och sammanhang, de skulle
af »grannlagenhetsskäl» vika från sin plats, då
det gäller det parlamentariska lifvets vigtigaste
förhandling, representationens granskning af
styrelsens åtgärder i hela deras omfång. För att
slippa personligen förnimma »sådana tankar och ord af
bristande grannlagenhet, hvilka lätt kunna i stridiga
meningars brytning halka fram inom en delibererande
församling, helst då den ar utsedd genom allmänna val»
(!), skulle de fegt åt andra öfverlåta det öppna,
manliga försvaret för hvad de för rikets val handlat
och tänkt, ett försvar, som i sådana ögonblick
är den politiske mannens på en gång dyrbaraste
rättighet och oeftergifliga pligt! Tilläggom blott,
att då förf. antager, det en öfverläggning, sådan som
ifrågavarande, nödvändigt måste gifva anledning till
otillbörliga och emot rådgifvareembetet förolämpande
utlåtelser, han gör sig skyldig till ett misstag,
så väl theoretiskt som faktiskt. Det ligger tvärtom
i sakens natur, att enhvar i känslan af stundens
högtidligt ansvarsfulla lynne noggrannare än eljest
afväger sina yttranden; och enhvar måste ock med
protokollen under ögonen sanningsenligt vitsorda
den allmänna karakter af sans och allvar, som under
de senaste riksdagarne genomgått förhandlingarne
rörande dé-chargebetänkandet, ett vitsord, som icke
lärer kunna i samma mön tilldelas andra debatter af
jemförelsevis ringa betydelse.
Syftemålet med konstitutionsutskottets granskning
af statsrådsprotokollen är klart uttryckt i 106 och
107 gg. Enligt den sistnämnda åligger det utskottet,
derest det skulle anmärka, att någon statsrådsledamot
icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta eller att
någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroendeembete förvaltat, att sådant
tillkännagifva. Konstitutionsutskottet har icke
att taga någon hänsyn till den möjliga påföljden af
denna sin anmälan; endast riksdagen, »om den finner
rikets väl det kräfva, eger hos konungen skriftligen
anmäla sin önskan, att Han ville ur statsrådet
eller från embetet skilja den eller dem, emot hvilka
anmärkning blifvit gjord». Det är af vigt att i detta
afseende strängt skilja utskottets och riksdagens
kompetens. Genom att på sätt förf. gjort ställa den
möjliga påföljden i det närmaste och ovilkorligaste
sammanhang med kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
