Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 KONSTITUTIONELA
KOROLLARIER.
pades, kunna vi ej underlåta att ur
konstitutionsutskottens décharge-betänkanden vid de
riksdagar, hvilka kunna betraktas såsom afslu-tande
allenastyrandets period i vårt land, nemligen årens
1840 och 1844, anteckna, hurusom konungens rådgifvare
vid den förra ställdes till ansvar inför riksrätt för
ej mindre än 31 beslut och åtgärder, stridande mot
grundlagen och allmän lag, hvarförutan enligt 107 §
Regeringsformen till riksdagens beifran anmäldes 73
särskilda regeringsärenden*); samt att vid påföljande
riksdag utskottet - visserligen i ordalag, som göra
heder åt dess undersåtliga känslor - kunde afsluta
sitt utlåtande med detta yttrande: »Vid läsningen
af statsrådets protokoll har det i öfrigt fästat
konstitutionsutskottets uppmärksamhet, att under
större delen af den tidrymd, som de granskade
protokollen omfatta, regeringsärenden icke sällan
förekomma, uti hvilka besluten afvika från statsrådets
enhälliga tillstyrkande». För så vidt statsrådets då
varande medlemmar verkligen egt den »fasta karakter,
som, troget vägledd af mensklighetens grundsanningar,
ingifver aktning äfven hos motståndare», så kan
man verkligen benämna deras ifrågavarande rådslag
ett »dagsverke med många dårade förhoppningar
och smärtsamma missräkningar» om man äfven icke
kan helt och hållet med förf. instämma deruti,
att ett »aktningsfullt minne gjuter sin aftonrodnad
deröfver». Men snarare tycker man sig här igenkänna,
hvad förf. med allt för tydlig anspelning på andra
förhållanden yttrat om »den svaga eftergifvenhet, som
vanligen håller sig uppe i ärendena jemnt så länge
hon just genom sin svaghet lämpar sig för anspråken
hos de (läs: den) för dagen styrande».
Det låg nära till hands, att en hvar, som ville
göra »kartan till en sanning», och som icke nöjde
sig med ett konstitutionelt skenlif utan verkliga
garantier, gjorde till sitt förnämsta ögonmärke en
sådan författningens ombildning, hvarigenom konungens
rådgifvare blefvo äfven inför representationen
verkligen ansvarige. Att denna ansvarighet är
sjelfva hörnstenen i hvarje verkligt konstitutionelt
samhällsskick, derpå lemnar den allmänna historien
mer än tillräckliga bevis. I alla de länder, der
en sådan ansvarighet de jure eller facto saknas,
der råder en uppenbar eller förklädd despo-
*) Det behöfver knappt nämnas, att någon påföljd af
dessa anmärkningar icke förspordes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
