Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET.
bundsförvandt, konung Stanislaus Leczinsky, icke
någon tillökning i styrka utan tvärtom en anledning
till försvagande af Sveriges stridskrafter, som måste
användas till att stödja hans osjelfständiga thron. -
Att den polska staten var genom-usel och dess statsmän
i hög grad demoraliserade, derom kunde man i Sverige
icke vara okunnig. Svenska statsmän hade redan i Johan
IILs tid deltagit i köpslående om polska kronan, och
Karl X:s erfarenhet kunde icke vara förglömd. Att
på ett sådant samhälles pånyttfödelse heldre än på
egna fästningar och vapen bygga Sveriges säkerhet
mot Ryssland, det skulle hafva varit förtviflans
sista utväg; - men vi betvifla högeligen, att Karl
XII så uppfattade saken; att åter söka förvandla
Polen till en svensk lydstat, det var att allt för
mycket öfverskatta Sveriges krafter. Säkerligen hade
Polen varit mera att räkna på i framtida strider
mot Ryssland, om Karl aldrig sökt afsätta August,
än det blef genom följderna af denna fejd.
För att rätt kunna förherrliga Karl XII har Beskow
måst med mörka färger, med svarta beskyllningar
Öfverhölja hans samtida och hans efterföljare. Rådet,
»byråkratien», adeln tilläggas handlingar, som skulle
förtjena namnet förräderi; och for konung Frediik och
frihetstidens män tyckes intet djup af förakt vara
tillräckligt. Besynnerligt! Man har eljest trott,
att stora och dyg-diga furstar förädlat sitt folk
och sin samtid: skulle Karl äfven härutinnan hafva
varit ett undantag från vanliga reglor? Eller äro
beskyllningarne kanske öfverdrifna?
Råd och embetsmän anklagas, att icke med nit
och trohet hafva imderstödt konungen, icke
hafva åtlydt hans bud, ja till och med att hafva
motarbetat honom, sökt beröfva honom understöd af
folket, »som borde bringas till förtviflan» (Görtz
p. 276). Beskyllningarne mot Karl XILs råd återljuda
från alla håll och äro väl, så vidt de röra lamhet,
icke ogrundade.. Men de omständigheter, under hvilka
rådet arbetade, böra icke lem nas ur sigte. Man
har svårt att fordra kraft och beslutsamhet af en
korporation, åt hvilken så ringa sjelfständighet
och anseende blifvit lemnade, som åt det kungliga
rådet. Man läse såsom prof härpå hos Beskow, (Karl XII
p. 31) hvilka snubbor rådet fick uppbära för en utan
fråga välment om också öfverflödig försigtighet att,
med anledning af rykten om ett tillämnadt anfall från
Danmark, låta draga nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
