Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi. Erdmann, Bidrag till kännedomen om Sveriges Qvartära Bildningar. Text jemte ett atlas med 14 pl. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOLOGI.
63
vid den och vid dess grenar äro å kartan utmärkta
icke mindre än sexton kyrkor. Under förutsättning,
att sägnen i hela dess vidd är sannfärdig, blir det
nödigt att fråga, om man verkligen kunde på denna
farled färdas från Östersjön till Föresåns mynning
på en sammanhängande jemn vattenspegel. Derpå svarar
hr Erdmann nej och han synes vara fullt berättigad
dertill, då högsta punkten i den ena sänkan, i
Norrtelgedalen, ligger 5 4 fot öfver hafvet och
högsta punkten i den andra sänkan, som går söder om
Skepptuna kyrka, ännu 2 fot högre. Skulle vattnet,
när denna farled i dess helhet begagnades, hafva
stått omkring 50 fot öfver hafvet, måste en god del
af den odlade bygden hafva stått under vatten. Det
är för öfrigt icke detta sannolikhets-motskäl,
som afgör frågan. Flera grafhÖgar och runstenar
i Mälarens närmaste omgifning befinna sig på vida
lägre punkter. En runristning t. ex. i Bromma socken i
Uppland ligger icke mer än 15 f. öfver Östersjön, och
då runorna äro huggna i en fast klippa, kan man icke
tänka på en i senare tid försiggången rubbning. Men
äfven om denna farled liksom alla andra från samma tid
icke kunnat antaga så storartade dimensioner, ligger
uti sägnens berättelselser intet otroligt. Hr Erdmann
framhåller de ’lokala förhållanden, igenväxningar,
igensvallningar, damgenombrytningar o. d., som
kunna vålla stora förändringar i ett vattendrag,
och nordens gamla inbyggare voro icke rädda för en
och annan fors eller ett och annat grund, så snart
de kunde förflytta sig och farkosterna vid sidan
af det hinder som mötte dem. En norsk konungasaga
omtalar, hur en norsk skara drog sig med sina
farkoster ur norska sjöar in i Vermländska vatten
vid Edaskog. Kartan utvisar ock, att de norska och
vermlänska vattendragen i deras öfre lopp gå hvarandra
mycket nära och sagan är dessutom nedskrifven af en
med händelserna samtidig person, hvars goda källor
och hvars sannfärdighet inan icke kan betvifla. Det
är en grupp af våra fornlemningar, som ofta, ehuru
icke alltid, står i sammanhang med nuvarande eller
forna vattendrag, de borgar eller fästen, som äro med
otrolig möda uppbygda på bergshöjder och bestå af en
eller flera ringmurar, bildade af grof kullersten,
understundom äfven af större block. För deras
utbredning redovisas i tab. 14, å hvilken äfven de
många uti Mälare-landskapen förekommande runstenarne
samt de fåtaliga hällristnin-garne äro antecknade. A
de tre föregående plancherna uppvisas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
