Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel. Tionde delen. Förf. och utg. af J. A. C. Hellstenius. Af M-g-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
annat än uppkomligar»? Efter ett sådant uttalande var
det klart, att Carl Johan äfven blef af Frankrikes
konung lyckönskad och formligen erkänd.
Samma dag som Carl Johan blef krönt i Sveriges
hufvudstad, hade han lofvat den då tillstädes
varande deputationen från Norge, att snart i
Trondhjem emottaga sin andra krona. Ke-san anträddes
i början af Augusti. Vid ankomsten till riks-gränsen,
der åtskilliga högre norska funktionärer infunnit
sig, mötte ingen deputation af norska stortinget;
förslaget om en dylik ovation hade förkastats med 67
röster mot 5. Detta beslut antydde tillvaron af ett
missnöje, som var ömsesidigt, - det skingrades dock
snart efter konungens ankomst till Christiania. Efter
afresan derifrån (deri 25 Augusti) och vid ankomsten
till Störens prestgård underrättades konungen,
att oroligheter yppats i Hedemarken, som han två
dagar förut rest igenom, samt i Christians amt,
Hallingdalen, Valders och Kin-gerige, och att skaror
af oväpnad allmoge från dessa nejder gifvit sig
på väg till Christiania - men i hvad ändamål? Jo
för att upplösa stortinget och förskaffa konungen
samma envålds-makt, som de danska konungarne egt! -
Denna folkresning tyddes dock naturligtvis olika. Carl
Johan, af naturen ömsom lika lättrogen som misstrogen,
föreställde sig i början, att denna folkresning
stod i samband med danska ränker; den unga norska
frihetens ifrigaste förkämpar skådade i denna rörelse
ett anlopp mot den nya statsförfattningen af Sveriges
reaktionärer. Sedermera har, så vidt utredas kunnat,
rörelsens anledning befunnits vara ett allmännare
utbredt missnöje dels med de stränga åtgärderna vid
utskyldernas indrifvande under den just då rådande
nöden i Norge, dels med stortingets förhatliga
beslut om ett tvångssammanskott för nationalbankens
bildande. Allmogen, föga upplyst, föreställde sig,
att konungen skulle kunna hindra och afhjelpa, hvad
stortinget hade felat. Det var också i sådan syftning,
som en bonde-deputation från Christians amt uppsökte
konungen, förklarande, att de ej längre förmådde
uthärda stortingets förtryck och derför voro på väg
stadde att upplösa detsamma. Sedan konungen låtit
dem tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
