Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska blad af W. E. Öman. Ny samling. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
musikens alltför saftfulla mark. Häri visar förf.,
att han gått i skola hos de förnämste mästare i den
lyriska konsten, hos Runeberg, Goethe, Thomas Moore,
Burns och äfven Heine, och det är icke utan, att man
i enstaka stycken spårar det bestämda inflytandet af
den ene eller den andre bland de nämnde mästarne. Den,
hvars inflytande minst skönjes i den nya samlingen,
är den sist nämnde, hvilken åter på författarnes
äldre dikter stundom tryckte en pregel af inre
sönderslitenhet.
I jemförelse med de äldre dikterna utmärker sig
särskildt denna nya samling för en enkelhet och
anspråkslöshet så väl i uppfattning som utförande,
hvilken stundom till och med skulle kunna sägas gå
för långt, när nämligen diktens alltid klara vatten
beröfvas ej blott allt slags pikant bismak, utan
någon gång nästan är i saknad af den oundgängliga
kolsyra, som skulle gifva det friskhet. Men att
detta dock icke beror på mattig-het i skaldens känsla
eller på oförmåga i hans framställningskonst, derom
öfvertygas man lätt, då man ser, att denna enkelhet
är en med flit eftertraktad egenskap, hvarvid någon
gång sträfvande! efter renhet och frihet från allt
slags affekta-tion drifvits nog långt, så att det
individuella i bilden lidit. Hit anse vi exempelvis
höra »I skogen», »Jägarsång», som der-jemte ej just är
lycklig i sin strofbildning, äfvensom »Vallgossen»,
»Vårvisa» och »Trumslagargossen» jemte några
andra förefalla jemförelsevis matta. Deremot äro
de öfriga till flertalet särdeles lyckade, och om
man bland mängden skulle vara böjd att utmärka några
enskilda, så är det väl egentligen icke der-för, att
de äro bättre hvarken uppfattade i skaldens känsla
eller utförda af hans konst än de öfriga, utan det
beror då på hvarje läsares olika individualitet,
som finner sig varmare tilltalad af den ena bilden
än af den andra. Skulle anmälaren för sin del gifva
företrädet åt några af dem , så ville han föredraga
»Slåttervisa», »Jag mins dig än», »Flyktigt»,
»Utan tröst», »Se, så är kärlek gill» samt de båda
om Burns i tonen påminnande »Per Hansson» och »Jan
Andersson», hvilka båda sist nämnda utgöra ett par
goda lyriska folklifsbilder, i teckningens bestämdhet
öfverträffande mången uttänjd byhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
