- Project Runeberg -  Linné i Upsala och i Amsterdam /
23

(1878) [MARC] [MARC] Author: Aurora Ljungstedt With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Och vår lärde botanikus, den snillrike doktor Linnæus, som afslår alla mina förmånliga och hedrande anbud och reser sin väg ... hvad säger du derom, Dorothea?“

“Hvad skulle jag säga annat, än att det blir en oersättlig förlust för min nådiga onkel,11 svarade Dorothea med nedslagna ögon ocli blossande kinder.

“Du säger det, barn ... en oersättlig förlust blir det...
jag har tillbjudit honom, förutom samma sälla vivre, med
fri taffel, hästar och betjening, som han hittills haft, en
dukat för hvar dag, som han ännu stannar vid Hartecamp,
men han säger sig så längta efter sitt fädernesland, att
han måste resa.“

Dorothea, hvars nyss så rosiga kind blifvit helt blek,
suckade tyst, men svarade ingenting.

“Tror du icke att det ändock kunde finnas något mera att erbjuda honom, som skulle besegra hans hemsjuka ocli hålla honom qvar i Holland för alltid, till vetenskapens fromma och anseende?" återtog borgmästaren, med en småslug min betraktande sin vackra niece.

Den unga flickan hade hastigt lagt sina små hvita händer öfver ögonen, för att dölja de frambrytande tårarne, och sade häftigt, men med hviskande röst:

“Nej ... nej, onkel, det tror jag icke ..."

“Inte? ... Men jag observerade er båda i går qväll ... Hvad sade han dig ... hvad var det han syntes bedja så ifrigt om, då dansen var slut och ni gingo ur menuetten?“

“Det var... Ack, det var endast en blomma i min bukett,“ inföll Dorothea med harm.

“Nå, men kära barn ..."

“Det var den otäcka svärdsliljan han ville ha, som kommit ifrån Leyden och som jag var nog dum att sätta midt ibland mina rosor.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneupoam/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free