Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 71. Räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■843
Äfven Lea hade sett, att den skeppsbrutna, som nu kom
drifvande, var en man.
Grefvinnans ord gingo som en dolk genom hennes hjärta, ty
den förebråelse, som Lilly gjorde Danilo, gällde ju i ännu högre
grad hennes, Leas far.
Ack, hon tyckte, att hon af blygsel öfver sin fars nedrighet
och erbarmliga tänkesätt måste sjunka ned genom jorden, ty så klara,
oskuldsfulla och förtroendeväckande ögon, som ur Lillys bleka
ansikte strålade mot henne, hade hon aldrig förr sett.
Men hvad hon kände i sitt hjärta, det fick hon för intet pris
i världen förråda för sin far.
Grefvinnan Lilly hade icke misstagit sig.
Den skeppsbrutna var Danilo.
Som vi minnas hade hon till följd al den stöt, som fartyget
erhållit, störtat till marken.
När sedan skutan gick i kras hade äfven hon kommit i vattnet.
För honom hade det kalla badet åtminstone haft den fördelen,
att han ånyo vaknat upp ur sin vanmakt, så att han kunde tänka
på att söka rädda sig.
Ändtligen hade äfven han kommit upp på fast mark.
Leo bestormade honom genast med frågan, om han visste hvart
Greta med barnet tagit vägen.
Danilo hade ännu ej sett grefvinnan, hvilken å nyo sjunkit till
marken.
Det såg ut, som ville han mot den gamle juden utspela en
trumf, eftersom han genast i hånfull ton utropade:
— Mosessohn, fiska nu själf vackert upp din vara ur hafvet!
Lefvande får du naturligtvis inte de båda kvinnorna i dina händer.
Jag såg, hurusom de bägge två slungades mot en klippa och sedan
sjunko ned i djupet.
— Det ljuger du. Åh, så du ljuger! skrek juden. Ser du
inte, att hon blifvit räddad, den vackra grefvinnan! Och vi skola
nog också rädda den vackra Greta. Barnet behöfva vi ju inte, ty
för det betalar mig ingen ens så mycket som tre lire.
Grefvinnan Lilly blef dödligt förskräckt, när hon hörde, att
Danilo kallade juden Mosessohn.
Nu visste hon ju alldeles säkert, att hon befann sig i slafhand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
