Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 70. Slafhandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■839
säga mig, om kvinnorna voro om bord på ditt fartyg, om d^ äro
räddade, eller om du anser det för möjligt, att de ännu kunna bli
räddade.
— Hur ska’ jag kunna veta’ det? brummade Janos.
Kvinnorna voro med ungen, den skrikhalsen, cch Danilo under däck,
när Jungfrun körde fast mellan ett par undervattensklippor.
— Säger du det?
— Vi, som voro uppe på däck, slungades af en störtsjö
därifrån, och om vraket ännu sitter fast mellan klipporna, då äro
kvinnorna tillika med Danilo lika räddningslöst förlorade som en
judesjäl.
— Käre vän, vraket har åter ryckt sig loss, det har jag med
egna ögon sett. Gör mig den tjänsten och säg mig, om du
möjligen observerat, att äfven kvinnorna, vår fina, dyrbara last, drifvas
hit mot stranden.
— Jag vet om ingenting. Du har ju själf ögon i skallen.
I detta ögonblick upphäfdes ett ångest- och nödrop af en
kvinnoröst ute på hafvet.
— Barnet! Barnet! skrek den af vågorna kringkastade kvinnan.
Rädda barnet, det stackars, arma barnet!
Som en pil sköt juden ned för sluttningen.
Ett kvinnohufvud dök upp ur vattnet. Ett par kvinnoarmar
sträcktes bönfallande upp ur vågorna.
Juden jublade.
Men Lea och Nikita tillkastade den nödstälda kvinnan en med
luft fyld räddningsboj och ropade åt henne att fatta tag i den.
Den i dödsångest sväfvande kvinnan uppfångade luftringen
och lyckades äfven få fatt i räddningslinan, som skickligt kastades
ut till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
