Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 70. Slafhandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■832
Hans oroligt irrande och spejande ögon stå fulla af tårar, som
vreden afpressar honom.
Den magre mannen är ingen annan än slaf handlaren
Moses-sohn, som vi redan förut omnämnt, och den vackra flickan är hans
dotter.
— Men så tag då ändtligen ditt förnuft till fånga, Mosessohn
och lyssna till din dotters råd!
Med dessa ord steg den gamle hvitskäggige mannen åter fram
till sin följeslagare och grep med bägge händerna tag i hans ena
arm, liksom ämnade han nu fasthålla honom, tills han blifvit något
lugnare.
Den gamle juden svor vid alla patriarker, att han inte kunde
öfverlefva denna olycksdag, och han drog sig därvid tillbaka samt
försökte rycka sig <4ös irån sin följeslagare.
I samma ögonblick ilade den unga flickan till oci ropade
med darrande röst:
— Pappa, du vill väl inte förgripa dig på gamle Nikita; han
menar ju inte annat än väl med dig.
Den vackra flickan trodde, att de båda männen råkat i strid
med hvarandra, därför trängde hon sig emellan dem.
Men så snart den gamle juden fick syn på sin dotter och
hörde hennes röst, utstötte han etc ångestskri.
— Gud och världen, Lea lilla, mitt barn, har jag inte befallt
dig sitta kvar där uppe på klippan, så att inte vågorna nå dig och
spola ut dig i hafvet, där du skulle döden dö ?
— Det har du visserligen gjort, pappa, svarade flickan; men
ska* jag sitta lugn där uppe, så får inte heller du vidare utsätta
dig för någon fara. Jag går inte ur fläcken, innan äfven du följer
med dit upp.
Juden såg med förklarad uppsyn på sin vackra dotter.
— Välsignad vare du, Lea lilla, mitt barn, för det du har
sådan omtanke om din far; men jag kan inte gå härifrån, sade han.
Oron öfver, att den grymma stormen för mig kan ha omintetgjort
den goda affären, tvingar mig att oupphörligt springa omkring här
och hålla utkik, om jag inte ändå ska’ få se Janos’ fartyg, på hvilket
de båda vackra kvinnorna skulle föras hit till oss.
Flickan invände:
— Men om du kommer med mig upp på strandklippan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
