Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 58. Besvikna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■676
kännagifvit sin vilja, gått ett stycke, när hon såg en man springa
öfver kyrkogårdsmuren.
Äfven han domderade och svcr värre än en förgrymmad
åkardräng.
Trädet känner man på dess frukt, skurken på hans tal. Och
att redan på långt afstånd känna igen grefve Adlerström på hans
vredesutgjutelser, det var då sannerligen den lättaste sak i världen.
Också hade Anna knappast hört rösten, innan hon visste, att
den ankommande var hennes så kallade fästman. Så snart hon
erhöll denna visshet, föll en tung sten från hennes hjärta.
Hon skyndade emot den flyende och ropade an honom.
Men grefven stormade förbi henne, och i stället för att besvara
hennes frågor bara han svor och hädade.
Äfven Adlerström tycktes bara ha det målet för ögonen att
fortast möjligt uppnå skogen. Där mottogs han af de tre
bundsförvandterna med tämligen matta glädjerop.
Anna följde honom hack i häl. Plötsligt grep hon honom i
armen och skrek:
— Men så svara då ändtligen! Jag har verkligen inte lust
att längre sväfva i ovisshet angående det skedda.
— Anna, Anna, pustade grefven, lyckas vi inte fråntaga den
fördömde Tschang Yao mina pängar, bankanvisningen och
värdepapperen, då är jag ruinerad karl, då är jag en tiggare, och du kan
ge dig i väg, hvarthän du behagar; ty din kärlek skulle då
säkerligen svalna lika fort, som jag nu blifvit af med mina pängar.
Det dröjde några minuter, innan grefven lugnat sig så pass,
att han kunde ge förnuftigt svar och upplysa om, hvad som
vederfarits honom.
Hvad han hade att förtälja, det var verkligen af mycket
nedslående natur.
Det oaktadt brast John ut i ett skallände gapskratt.
— Ja, men det är inte illa, utbrast han. Denne Tschang Yao
är ju en stråtröfvare af värsta sorten. Ha, ha, ha! Nu kan ni
tilllika med er älskade Anna tvärt slänga tiggarpåsen på ryggen och
börja en annan trall, sedan Tschang Yao beröfvat er möjligheten
att längre lefva flott.
— John, drif mig inte till förtviflan utan hjälp mig! Jag
är ruinerad; åtminstone vet jag icke, hur jag under clen närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
