Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gången har jag hört er röst i hela dess styrka.
Klaga nu aldrig mera över att er röst är svag. Stark
är den och rund som en stor tross, en stor gyllene tross
att förtöja fartyg med vid Lycksalighetens ö.»
»Och därför skall jag sjunga Gloria för er»,
svarade hon, »för att fira drakarnas dödande genom St.
Leo, St. Terrence och... naturligtvis St. Richard.»
Dick, som hört allt vad de sagt, räddade sig från
att säga något genom att gå över till serveringsbordet
och blanda till en whiskygrogg åt sig.
Medan Paula sjöng Gloria, satt han i en soffa
och läppjade på sin dryck och manade fram minnen.
En gång förr hade han hört henne sjunga så där —
i Paris, under deras korta förlovningstid, och strax
därefter under deras smekmånad ombord på Ali
A w a y.
Litet senare höjde han sitt glas mot Graham,
blandade till groggar åt dem bägge, och då Graham hade
slutat sin, föreslog han Paula att hon och Graham skulle
sjunga »Ziguenarna».
Hon skakade på huvudet och började »Das Kraut
Vergessenheit.»
»Hon var ingen äkta kvinna, hon var en förfärlig
kvinna», sade Leo, då sången var slut. »Och han var
en verklig älskare. Hon krossade hans hjärta, men
ändå älskade han henne. Han kan aldrig älska mer,
ty han kan inte glömma sin kärlek till henne.»
»Och nu, Rödsky, Ollonsången!» sade Paula och
smålog mot sin man. »Sätt ner ditt glas och var snäll
nu och plantera ollon.»
Dick reste sig lättjefullt från soffan, skakade
trotsigt på huvudet som om han slängt undan sin man
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
