Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är en invecklad fri kärlek du predikar»,
anmärkte Hancock.
»Mycket sant, och det av det skälet att den i ett
samhälle levande människan är ett ytterst invecklat
djur.»
»Men det finns män, älskare, som skulle dö om de
förlorade den de älska», sade Leo till hela bordets
överraskning. »De skulle dö om hon dog, de skulle
dö — å, mycket fortare — om hon levde och älskade
en annan.»
»Nåja, då få de väl gå på med att dö som de
alltid ha gjort», svarade Dick bistert. »Och ingen
klandrar dem för deras död. Vi äro så skapade att våra
hjärtan råka på irrvägar ibland.»
»Mitt hjärta skulle aldrig råka på irrvägar»,
bedyrade Leo stolt, utan tanke på att hela bordet kände
till hans hemlighet. »Jag vet att jag aldrig skulle
kunna älska två gånger.»
»Det kan vara. sant för dig, min gosse», instämde
Terrence. »Du för alla verkliga älskandes talan. Det
är kärlekens absolutism som är deras lycka — hur
är det Shelley säger? Eller var det Keats?
»Alltigenom ett under och en vild tjusning.» Det skulle vara
en usel gnidare till halvfärdig älskare som någonsin
kunde ha en tanke på att det funnes en kvinnlig varelse
en tusendel så ljuv, så hänförande och intagande, så
härlig och underbar som hans egen kvinna och som
han nästa gång skulle kunna älska.»
– – –
Då de lämnade matsalen och Dick fortsatte
samtalet med Dar Hval, undrade han om Paula skulle
kyssa honom till godnatt eller om hon skulle gå upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
