Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något svävande och famlande. Grodan, som sitter och
pöser upp sig vid dammen och sänder ut hesa läten
i mörkret till sin vårtprydda maka, har kanske
också i det ögonblicket ett slags famlande personlighet.
»Nej, Leo, personlighet är ett alltför svävande
begrepp för att vi med våra svävande personligheter
skulle kunna fatta det. Det finns s. k. män med en
kvinnas personlighet. Det finns människor med många
personligheter. Det finns tvåbenta mänskliga varelser
som varken äro fågel eller fisk. Som
personligheter driva vi som dimflagor genom skymning, mörker
och ljusglimtar. Allt är töcken och dimma, och vi äro
allesammans töcken och dimma midt i ett hav av
mysterier.»
»Det är kanske mystifikationer i stället för
mysterier, mystifikationer som människorna ha gjort själva»,
sade Paula.
»Där talar den äkta kvinnan, som Leo inte vill
kalla en halv själ», svarade Dick. »Saken är den,
Leo, att kön och själ äro en enda trasslig härva, och
vi veta föga om könet och ännu mindre om själen.»
»Men kvinnorna äro skönhet», stammade ynglingen.
»Jaså», inföll Hancock, och hans svarta ögon
glimmade ondskefullt, »du identifierar kvinnan och
skönheten ?»
Den unge poetens läppar rörde sig, men han kunde
endast böja på huvudet.
»Nåväl, låt oss då vädja till målarkonsten under
de sista tusen åren som en reflex av ekonomiska
villkor och politiska institutioner och där se hur mannen
har modellerat och format kvinnan efter sitt behag
och hur hon har tillåtit honom att. . .»
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
