Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade velat tala med honom om det goda hem, som han och
hon skulle bygga sig här på Lövdala, men det tycktes henne,
att detta inte var något, som hade värde för honom. Ett gott
hem betydde alls inte detsamma för honom som för henne.
Han bad henne på nytt om fioln. Sedan, sa han, skulle
han aldrig mer komma i hennes väg.
Hon la handen över hjärtat och andades tungt. Och hon
kunde inte finna de ordena, som hade makt över honom!
Hon kunde inte hålla kvar honom!
Hon visste sig ingen annan råd. Hon måste hörsamma
honom. Hon gick från fönstret för att lämna honom det han
önskade.
Men när Maja Lisa hade tagit fioln i sin hand, blev hon
stående. Det kom på henne så underliga tankar.
Här höll hon i sin hand det, som hade haft den största
makten över honom. Denna fioln hade varit hans styrka och
tröst i forna dar.
Hon förstod, hon förstod! Det var fioln, det var musiken,
som han spelade på den, som för Sven Liljecrona var det,
som Lövdala var för henne. Musiken, det var hans hem. Den
var det, som kunde ge honom trygghet och vederkvickelse.
När han spelade, då spände tonerna över honom ett tak, som
strålade mer än äppleblommor och solsken. Då trädde han
in i sitt rätta hem, det, som hade varit hans tillflykt under
hela hans ensliga ungdomstid.
Förr i världen hade han kunnat möta svåra dagar utan
att brytas, därför att han hade ägt fioln. Då hade han bara
behövt fatta stråken för att öppna sig tillgång till den värld,
där han kände sig lycklig. Men nu hade mjältsjukan fått
övermakten, därför att han inte hade kunnat spela på de
sista årena. Han var utvisad från sitt hem.
Ack, hur skulle inte hon känna sig olycklig, om hon inte
fick stanna på Lövdala! Hur hon skulle vantrivas i det
främmande! Och så var det väl med honom. Han kunde
inte finna sig till rätta. Han visste inte mer var han skulle
hämta ro och vederkvickelse.
Maja Lisa kände sig med ens säker på sig själv. Nu visste
hon hans sjukdom, nu kände hon till botemedlet. Kunde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
