Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp sig sjelf, för att undkomma denna falska verld, den
han bjuder sitt farväl, för att sedan jemte Kilberg förena
sig med den englaskara, bland hvilken denne nu befinner
sig, obekymrad om alla bränvinsförbud.
”Far då väl, o verld, med all din snara,
Bränvinsförbudet må nu gerna vara,
Kilberg står nu bland en englaskara.
Klingeli, plingeli, klingeli, plang!”
Ämnets egen art gör, att man i denna epistel icke väntar
sig det ironiska lika starkt betonadtsomi epistlen 12; men
så förhåller det sig dock. Känslan af förgängligheten har
onekligen djupt gripit Fredman; men att han är fullt mäktig
denna känsla synes af beskrifningen på dödens huserande,
af hans spejande efter bacchiska tröstemedel, af
slutvänd-ningen med tanken på den egna döden satt i samband
med den resignerande sucken öfver bränvinsförbudet och
den nu i englaklarhet skinande Kilberg. Sorgen upplöser
sig sjelf i det uttryck hon antager. Denna epistel får
derföre icke samma allmänt-elegiska grundton, som utmärker
ep. 12. Uti sistnämnda epistel tränger sig, trots det
burleska, nästan oförmärkt på oss en vemodig känsla, som
bestämmer slutintrycket; uti denna åter blixtrar fram
genom dödens skuggor ett leende, som lyfter stämningen och
verkar befriande på sinnet.
Af hänsyftningen på bränvinsförbudet synes, att denna
epistel är skrifven under åren 1772—75, enär genom
förordningen af d. 11 Sept. 1772 all bränvinsbränning blef
förbjuden, ett förbud, som fortvarade till 1775, då
brän-vinsbränningen förvandlades till ett regale. Carléns
anmärkning att den är författad efter 1775 beror sålunda
på ett misstag.
Mera undertryckt är ironien uti
Vrednus Epistel nst 35.
”Bröderna fara väl vilse ibland.”
Fredman, nedslagen och sorgsen öfver sin skönas tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
