Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hymnförfattaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vers. I denna Linnés prosahymnik återfinnes hela den ton och stil som i bibeln, med språk efter språk följande på hvarandra som harposlag utan utvärtes förbindning. Äfven hos Linné finns det lidelsefullt springande i form och tanke, som låter hvart stycke liksom taga ny sats vid målet, de patetiska frågorna och upprepningarna, liksom vid åkallan och besvärjande med lyfta händer. Det är för öfrigt eget att se, hur den bibliska känslan tager lofven af vetenskapsmannen. Oeconomen begynner borgerligt med att skildra stenrikets och metallernas oumbärlighet för människan, han talar om salpeter och förstoringsglas. Men hänförelsen rycker honom med. Människan och hennes samfund försvinna till sist inför det kosmiskas storhet. Glömmande den skillnad han själf alltid fasthållit mellan organiskt och oorganiskt, upprepar han österlandets gamla och trötta visdom om lifvets kretslopp från mull till mull. Hans hymn om stenriket slutar icke med de metaller, hvilka känneteckna människosläktets poetiska eller historiska åldrar, utan med petrifikat och stenar. De äro vittnesbörden om jordens egen historia, och på dem, de högtidliga dokumenten ur naturens egen urkundsbok, följande världens utvecklingssaga, tillämpar han den gamla bibliska hyperbeln från Lukas (och före honom från Habakuk): om allt tege skulle stenarna tala.
Denna rytmiska prosa är sålunda en tillämpning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
