Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Att tala på lek, men lyssna med allvar - Tag efter Alma Söderhjelm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Rolf Lagerborg
Konsten att lyssna helhjärtat, icke »med halvt öra», utan
med hela sin varelse, så kinden rodnar och ögat tåras, är
hälften av konversationens konst. Alma Söderhjelm uppställer
lyssnandet som sitt andra krav på god konversation. Brinner
man av iver att tala själv, så lyssnar man illa och misshagar
de övriga. Endast en värd eller en hedersgäst får leda
samtalet som sällskapets medelpunkt. Ett suum cuique, säger Olaf
Homén, facklärd bland annat om le grand siècle, är »själva
grundförutsättningen i konversationens konst» (Studier i
fransk klassicism I, s. 152). Alma Söderhjelm utvecklar, att
man måste ha »gehör för att kunna konversera... Man får
inte gå på i ullstrumporna och berätta, man får inte sitta
bur-kig och tyst och agera publik och ännu mindre kritik, medan
andra tala». Hur man skickar sig därvid förråder farligt
mycket. »Vari består då denna konversationens konst? Kanske
kunde den rymmas i två regler: att tala fyndigt och lätt om
allvarliga ting och att tala intressant om obetydliga saker»
(Korta komplimanger, s. 89—91).
Tag efter Alma Söderhjelm.
En ypperlig definition. Det fyndiga enbart förslår icke; man
får icke fika efter fiffigheter, än mindre kläcka något krystat.
Ett infall, en replik, skall tyckas ge sig själv. Det pärlande,
det gnistrande är icke var mans sak; men vad den mondäna
miljön begär är lätt hand och sorglös glättighet. Den trumpne,
den högtidlige allvarsmannen gör i leken en slät figur. Lika
omöjlig gör sig dumhuvudet: »en dumbom», anmärker La
Bruyère (1645—96), »träder icke in, slår sig icke ned, stiger
icke upp, tiger icke ens såsom en person med gott huvud».
Mest uppburen och bäst skickad för konversationens konst
blir den, som tänder med sin livfullhet, sätter fart i varje
tynande tankeutbyte och vet att länka av i en fråga, där det
börjar osa bränt.
Någon har berättat den som skriver detta, att Alma
Söderhjelm en gång, då åsikterna om kriget bröto sig allt hetare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
