Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur personligheten bygges upp. Betraktelser över mångfald och enhet, av professor John Landquist - Mångfaldens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur personligheten bygges upp
13
na inbördes oförbundna njutningarna ingen glädje bereda.
Om de skadat någon strävan bereda de avgjort olust. I alla
händelser synas de oss som förgångna likgiltiga, ja
meningslösa. Härmed komma vi fram till en konstitutionell
egendomlighet i mänsklig uppfattning. Det isolerade, det oförbundna
synes oss, varhelst det uppträder, meningslöst. Det inom sig
oförbundna aggregatet synes oss meningslöst liksom det är
dött. Mening och liv äro för oss oupplösligt förbundna
begrepp. Allt levande har mening åtminstone för sig själv.
Denna vår uppfattning beror därpå, att allt som har liv, varje
organism, äger en inom sig förbunden, i viss grad inom sig
sluten tillvaro; ett angrepp som skadar en del av organismen,
skadar det hela. Något liknande gäller den psykiska
existensen. Jag kan här icke ingå på de viktiga skillnaderna mellan
organisk och psykisk existens. Men de ha också en väsentlig
likhet. Organismerna äga, och detta i allt högre grad ju mer
sammansatta och högre utvecklade de äro, en fast
meningsfull enhetlighet. Detsamma gäller det psykiska livet. Det
skulle också vara besynnerligt eller i och för sig orimligt, om
ej så skulle vara förhållandet, eftersom organiskt och psykiskt
liv äro så fast och som det synes oss, oupplösligt förbundna.
Det psykiska livet framträder som krönet på det organiska.
Det måste förefalla oss som om det just tillkommit för att
öka det biologiska livets meningsfullhet eller stärka
ändamålsenligheten i dess uppförande. Det vore besynnerligt, om
det psykiska livet betecknade en upplösningsprocess och en
ny inträdande process av meningslöshet i det biologiska livet.
Men nu är det visserligen så, att vår egen värdering av mening
och meningslöshet överensstämmer med det biologiska livets
process. Där vi finna ökat sammanhang och ett syfte, där
finna vi mening liksom sammanhangets ökning i det
biologiska livet betecknar biologiskt liv på uppgång. Men där vi
finna minskning av sammanhang, där inträder för oss
meningslöshet, liksom samma process i det biologiska livet
betecknar dödens process.
När vi nu se på livet, vårt eget eller andras, och där finna
disparata, inbördes oförbundna ögonblick, så synas oss dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
