Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julafton i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro inom poliskåren icke betraktade som guds
bästa barn.
— Jo, vi går dit och bjuder konstaplarna på
punsch. Du förstår, att i kväll måste de vara
vekhjärtade — julafton och frid i ali naturen. Tror
du, att några studenter förut ha bjudit
konstaplarna på punsch i poliskammarn? Nej, var lugn
för det! Och vi kunna få fördelar av det i en
framtid.
Ernst Fridolf var med om saken, jag stoppade
litern i fickan, och om några minuter stegade vi
in i gemaket, där vi många gånger förut stått som
syndare, anklagade för brott mot nattfriden och
ordningsstadgan.
Konstaplarna tittade förvånade på oss. Jag
harskade mig.
Jag höll ett tal, där jag påpekade julhögtidens
betydelse. På en dag som denna borde vi glömma
allt groll. Visserligen vore studentkåren på grund
av vissa sorgliga tillfälligheter sedd i ogynnsam
dager av polismyndigheten, och stundom,
beklagligt nog, vore förhållandet vice versa, men i denna
strid vore den ädlast, som räckte handen eller
rättare litern till försoning. Vi hade tänkt oss de
vakthavande konstaplarnas känslor på
julaftonskvällen, en kväll då ingen bråkar i staden, då en
vakt är obehövlig, ty kärlekens och fridens ande
svävade ju över all ängden, liksom stjärnan för
närmare två tusen år sedan stod still över krubban.
Låt oss tömma en fridens, en förståendets, ja, en
kärlekens bägare i Ulanders utmärkta Fin de
Siècle-punsch till ett tecken på en varaktig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
