- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
184

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lydelsefulla i hela dess organism och resning, i hvarje
detalj af dess minsta ornament leder oss in i en
labyrint af grubblerier, som icke ha annan utgång än vårt
eget hjärta och det kapell, vi där byggt åt oskuld och
gudsfruktan! Huru vi blunda måste vi passera förbi den
altartafla som vi i världens kaotiska buller äro rädda för
att minnas. Jag har nu otaliga gånger varit i
katedralen, har sett den i alla stunder på dagen; om morgonen,
när den ljusa luften liksom med våld tränger sig in under
de höga, allvarsamma hvalfven, om middagen, när
skymningen därinne är en så ljuilig tillflykt, full af stillhet
och ro, om kvällen, när aftonsolen bryter sig genom de
målade fönsterna ocli de grå pelarknippenas kapitäler
liksom blifva af mångfärgad ädelsten, under det att de
tunga silfverlainporna nere i kyrkan endast tyckas vara
tända för alt lysa på huru det tysta dunklet långsamt
stiger upp ur svarta och hvita marmorgolfvet. Huru ofta
har jag gått i denna skog af väldiga pelarstammar och
betraktat de fasta korshvalfven, huru de gripa in i
hvarandra och knyta sig samman, så som vi alla borde stödja
hvarandra inbördes, .lag har betraktat allt därinne, och
dock, hvarje gang jag träder dit in, förekommer mig
byggnaden alltmera rik, alltmera underbar. Det är
byggmästarens konst, jag beundrar, det är den konst som
förmått skapa en sådan fysionomi, mäktig att på ett så
kraftigt sätt röra det mänskliga hjärtat — lika mycket
hvilken dess tro och bekännelse må vara, ty jag tviflar
att en mohr eller jude kan gå därigenom utan att till en
viss grad blifva stämd till andakt. Detta är konsten —
endast genom det naturliga kunna vi komma till att i
någon mån fatta det öfvernaturliga — af jämförelser och
bilder fran vår omgifning här nere måste vi bygga vår
.lakobsstege, på hvilken änglar gå upp och ner och
skänka oss himmelska drömmar, ¡pen jag skrifver endast
obegriplighet, och du är visst trött af alla mina brokiga
funderingar. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free