Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan annat hem än där min kappsäck blir kastad.
Hoppet är dock det sista människan förlorar, säges det, och
därför tänker jag att min tid väl också en gång kommer
och att kanske också för mig någon gång rosenkind
blomstrar, livem vet kanske till och med i Norge. En
norsk flicka betyder detsamma i Sverige som en söt
flicka, och en svensk tänker sig så gärna dem alla som
sina systrar — icke. alla dock — en tänker man sig helst
som fästmö. — Få se 1111 om dessa rader träffa dig ännu
hemma eller i England. Hoppas att du i alla händelser
skrifver till mig och om du är i London gifver mig
några notiser därom, som kunna vara goda att hafva,
då det alltid är min plan att komma därigenom på min
hemresa. Armu är jag i Sevilla, jag vet ej visst huru
länge; kanhända att jag här passerar vintern, ty jag trifs
här och kan med lust och förnöjelse arbeta. Sedan jag
1111 talar språket och har gjort bekantskaper med flera
trelliga familjer här, börjar jag med hvarje dag blifva
mer och mer hemmastadd. Det var icke min mening att
stanna här så länge, men jag hade olyckan att förlora
ett bref på posten och sedan invänta ett annat
penninge-bref hemifrån. Luder tiden har jag målat en tafla för
en af mina spanska vänner. Man vill hålla mig kvar
här och jag har själf just ingenting däremot att invända.
Då man blir bekant med människorna här, äro deglada,
artiga och lefnadslustiga. Fruntimren äro särdeles
behagliga, graciösa, vackra och lifliga och på deras vis
förföriskt okonstlade och naturliga. De äro helt
svartklädda, med en svart sidenmantilla öfver hufvudet och i
håret lefvande blommor, så är deras hvardagsdräkt.
Ingen nyttjar hatt, utan gå alla med bart hår, så att när
någon gång en utländska med sin hatt kommer på gatan,
gör hon samma uppseende ungefär som om en turk eller
arab skulle komma till Kristiania. 1 handen hafva de
alltid, natt och dag tror jag, en parfymerad solfjäder, med
hvilken de leka på det muntraste sätt. De vanligaste ar
tighcter, man säger till en dam här första gången man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
